|
Inlägg #1: Postat: 2002-09-01 21:54:00
|
|
Mattias Sjöberg |
Jag vet varför, vissa av oss är som vi är och så är det med det, men visst är det en sorg att upptäcka det, att inse?
|
| |
|
Inlägg #2: Postat: 2002-09-02 23:07:00
|
|
Vargpacket |
Kommer ihåg när jag flyttade hemifrån. Det blev rätt tungt att bära, det gick ju liksom inte att ringa upp en kompis och be om hjälp. Någon inflyttningsfest blev det inte heller. Visst det låter självömkande, men det är inte så kul att tänka tillbaka på, även om det är många år sen nu.
|
| |
|
Inlägg #3: Postat: 2002-09-02 23:12:00
|
|
Vargpacket |
De första veckorna ringde det ganska mycket på telefonen. Jag tänkte att någon kanske hade hört att jag flyttat och ville ta kontakt med mig - fast det var försäljare som ville sälja olika hemförsäkringar. Jag skulle gärna flytta från mitt område, men om man inte har någon som kan hjälpa till att bära så blir det problem. Samma problem som det alltid blir när man behöver hjälp av andra människor; de som brukar kallas vänner.
|
| |
|
Inlägg #4: Postat: 2002-09-04 13:39:00
|
|
Mattias..igen |
Känner igen mig, men ändå inte. Jag har vänner, problemet är att jag känner dem inte, och jag har väldigt svårt för att be dem om något..blir oftast överlycklig när telefonen ringer, de få gånger den gör det, bara för att upptäcka att någon ringt fel eller nåt.. Nej, det har sina begränsningar att leva utan vänner, verkligen.
|
| |