|
Anette |
Ja det var så det började för min del. Som golfänka alltså, med en make som "försvann" dagavis, för att framåt kvällningen komma hem, slut och med skavsår i baken. -"Kan du smörja mig - sen?" lät den lite trötta och skamsna? hälsningsrepliken. Nä - någon måtta får det vara. Då bestämde jag mig för att skaffa mig samma privilegier, dvs. kämpar nu på med mitt grönkort. Nu är det jag som slår upp stora sorkhål i gräsmattan. Det fåniga är att... jag tycker det är jättekul!
|