De moderna gladiatorspelen är över

De moderna gladiatorspelen är över för den här gången. Italien vann fotbolls-VM 2006.
Zinedine Zidane spelade Russel Crowe och "dog" genom att försvara sin heder i sin sista VM-match, men i motsats till de antika gladiatorspelen vinner inte den som är starkast och slåss bäst.
Den vinner som är smartast, fuskar bäst och gör flest mål.
Tar man till våld som ikonen Zidane gjorde mot Materazzi är man såld, pantad, tillintetgjord. Zidane svek inte bara sina lagkamrater och sin tränare, utan också sina supporters som tjusats av Zidanes fotbollskonster.
Zidane var dessutom kapten för laget och det ingår inte i en kaptens göromål att skalla ned sina motståndare. Vad än Materazzi har sagt. För det är väl ingen som tror att Zidane inte blev verbalt provocerad? Men kommentarer får man tåla på den här nivån. Hur illvilliga de än är. Utvisningen i den andra förlängningskvarten avgjorde förmodligen VM-finalen.

Annars var det en stor fotbollskväll där 76 000 åskådare på Olympiastadion i Berlin bildade ramen och en miljard människor följde spektaklet via TV och radio världen över.
Frankrike spelade frejdigt, rakt i djupled och Thierry Henry, Ribery, Zidane skakade Italiens ramstarka försvar.
Frankrike fick följdriktigt straffspark. Zinedine Zidane, ännu obefläckad, ännu ikonen, Frankrikes hjälte och kelgris, slog en helt osannolik straff.
Zidane lättade upp bollen i ribbans nederkant och sen slog bollen i gräset en meter innanför mållinjen.
Italiens målvakt Buffon var på en annan planet.
Italien kämpade vidare och var hela tiden farliga på fasta situationer som hörnor och frisparkar.
Det var på en hörna som mittbacken Materazzi kunde nicka in kvitteringen till 1-1, trots hård uppvaktning av Thuram.
Frankrike spelar en vacker fotboll i sina bästa stunder ackompanjerade av Zidanes geni och Henrys effektivitet. Frankrike var mångas favorit till VM-guldet före finalen.
Istället blev det "gli azzurri" som otippat tog sitt fjärde VM-guld genom tiderna. Otippat eftersom Italien aldrig vunnit en straffsparksläggning i ett mästerskap. Den här gången var det Frankrikes David Trezeguet, normalt en säker straffskytt, som visade franska nerver och sköt bollen i ribban och ut. Italien satte sina fem straffar och vann med 6-4. Små marginaler, ribba och ut istället som för Zidane, ribba och in avgjorde till Italiens fördel.

Enligt min mening är Italien värdiga vinnare. De har också tre av VM:s bästa spelare i mittbacken Fabio Cannavaro, högerbacken Zambrotta och målvakten Buffon. Italiens försvarsspel är bäst i världen och det räckte ända till
VM-seger.
Italien är värdiga vinnare men inte älskade. Därför att de spelar så taktiskt och inte bjuder det där lilla extra. Får Italien en ledning så kryper de tillbaka för att försvara den. Det straffar sig ibland, som mot Sverige i EM i Portugal för två år sedan. Zlatan kunde då klacka in 1-1 efter en våldsam svensk forcering i slutet när Italien bjöd in blågult i matchen.
Argentina spelade enligt min mening den bästa och roligaste fotbollen, följt av Ghana, Portugal, Spanien, Tyskland och Brasilien jo.
VM bästa spelare är naturligtvis väldigt svårt att ta ut. Miroslaw Klose, Tyskland vann skytteligan med fem mål och får väl anses som bäste forward.
Zinedine Zidane var bästa mittfältare, Cannavaro bäste försvarare och Buffon bäste målvakt.
Ende svensk som kan aspirera på en plats i världslaget är Fredrik Ljungberg.

Så här ser mitt världslag ut i VM 2006 enligt uppställningen 4-4-2:
Målvakt: Gianluca Buffon, Italien.
Försvar från höger: Zambrotta, Italien, Lilian Thuram, Frankrike, Cannavaro,
Italien, Pihlipp Lahm, Tyskland.
Mittfält: Christiano Ronaldo, Portugal, Zinedine Zidane, Frankrike, Michael
Essien, Ghana, Ribery, Frankrike.
Anfall: Klose, Tyskland, Henry, Frankrike.
Avbytare: Andreas Isaksson, Sverige målvakt, Stephen Appiah, Ghana, Gallas, Frankrike, Ballack, Tyskland, Carlos Tevez, Argentina, Wayne Rooney, England.

Av Lars Bred 10 jul 2006 13:26