Vit fjäril med röda vingspetsar

Pappa tog henne i sitt knä och klappade henne på kinden. Hon kände hans andedräkt mot sitt huvud. Andedräkten klibbade sig fast i hennes hår och gjorde det fuktigt. Han klappade henne på huvudet gång på gång.

Hon kände filen som hon ätit till frukost komma upp i halsen.

Hon ville skrika.

Hon leker med fingrarna. Sina egna fingrar. Drar ut dem så att de knakar i lederna. Försöker sedan vika ihop dem. Det går inte.

Händerna har hon i knät.

Hon tittar ner på händerna och på fingrarna som hon leker med. Han sitter och tittar på teven. Sportnytt. Hans händer ligger på varsitt armstöd på fåtöljen. Den är grön. Fåtöljen är grön. Hans armar är tjocka. Inte fett. Muskler. Hans ansikte är hårt. Ögonen ljusa. Hon vågar inte titta på honom. Rädd. Hon är rädd. Vill inte titta på sin pappa. Hon snörvlar till. Hon är förkyld. Hon gör det fastän hon vet att hon inte ska göra det. Snörvla. Hennes pappa tittar upp. Hon gör sig mindre. Drar in axlarna. Låter ryggen sjunka ihop. Blundar nästan. Fötterna och benen drar hon till sig.

Hon är ett djur.

Vindspelet rev han ner. Greppade tag i det med sina stora händer och slog sedan sönder det mot betongplattorna i trädgårdsgången. De tunna stålrören blev tillplattade och trådarna gick av. Hon grät aldrig över det förstörda vindspelet som fanns kvar efter mormor och morfar. Sopade bara upp det med en sopkvast hon hittat i uthuset. Slängde det i en papperskasse och bar ut det till den gröna soptunnan vid uthuset.

Han blev arg på henne. Det kändes som om hennes öga hade krossats när han slagit henne på kinden. Inte heller då grät hon. Fick bara några tårar i ögonvrån.

De åt middag i köket. Köttbullar och potatis. Sås och grönsaker. Och mjölk. Mjölken finns alltid där. Den röda. Den som är fetast.

Hon bäddade sängen efteråt. Lakanet var skrynkligt och luften omkring det luktade svett. Han stod i dörröppningen och tittade på.

Ibland ser hon en vit fjäril med röda vingspetsar i trädgården.

Pappa har semester nu. När hon känner hans hud över hennes tänker hon att hon aldrig kommer att vänja sig. När hon känner hur hans ilska sprutar in i henne vet hon att hon aldrig kommer att vänja sig.

Hon kräks på toaletten.

Av Susanne Friberg 10 maj 2001 09:34