Valt inlägg:
Nja skolmästaren och skälmen Nasreddin är tydligen en figur i stil med Bellman - en eventuell historisk person som fått låna sitt namn till allehanda bedrifter.
Nej kaptenen på Akin Motor hette Nasettin Dogan och inget annat - vad hans fru hette vet jag inte men det var hon som pyntat i kaptenshytten och något hemtrevligare får man leta efter.
Kapten på Munin hette Nilsson, och den resan var nog hans oroligaste -han skulle få pension och ville så gärna lämna över skutan som han klarat skadeslös många år snygg och fin - det så blev det inte. Men det var inte hans fel.
I Brunsbuttclkoog då vi förtöjt Munin i slussen så som bruklig är skulle en malmtanker in efter oss - hon stävade på med god fart och lotsen hade väl tänkt sej en snygg mjuklandning vis slussens andra sida, men maskinerna i den båten vägrade att vända.
Jag stod på kajen och såg malmtankerns stäv torna upp sej och passera aktern på Munin och förstod att den aldrig skulle hinna stanna innan det vart försent - slutligen tände det till i motorerna och lotsen kunde väl inte annat än att begära full maskin back - och full maskin blev det.
Slussbasängen svämade över och Munin slet sej - två av förtöjningsvajrarna brast och Munin körde stäven i ena slussporten och straxt efteråt knycklade malmtankern till både sin egen stäv och den andra slussporten.
Det blev några timmars uppehåll där innan dom lyckades öppna de skadade slussportarna.
Den resan fick vi göra med en förarglig buckla i stäven till Nilssons stora förtrytelse - och på Biscaya förlorade vi en av landgångarna i en storm som blåste oss två knop bakåt fast vi gick full maskin fram - Nilsson var ganska glad ändå när den resan var slut - havet ville väl inte att han skulle gå iland och tog därför landgången, men glömde att vi hade en i reserv så Gubben kunde lämna skutan med viss värdighet ändå.
Min kompis Gökan Urunk växte upp i Istanbull men kärleken i form av en blond liten skönhet tog honom till sverige där han först skrev musik som borde ha givits ut - men det blev bara en demo och en stråkkvartett.
Sedan blev han socialsekreterare - ödets vägar är outgrundliga - redan på den tiden då han växte upp förekom grymma gängbråk i den gamla historiska staden som bytt namn som andra byter strumpor - inte jag alltså, jag byter nog lite oftare än så.
Till Åland seglade jag en sexa - fina kryssbåtar - från Arholma till Mariehamn fem och en halv timme. Efter att ha bunkrat Ementaler och den där goda korven som bara finns där så slank vi genom kanalen till Lumparn och sedan låg hela fina Åländska skärgården där med sina låga mjukt formade skär ända till Kökar och nästan till Finland.
Harry Martinsson har skrivit mycket intressanta berättelser - Moa Martinsson också - jag och min syrra blev bortmotade av henne när vi var små och råkade ha gjort fast ekan på hennes udde - Då på den tide var dom redan skilda - hon hade väl blivit lite enslig av sej och gillade inte barn - kanske inte så konstigt - hon förlorade sina två söner då dom gick genom isen på sjön i nått obevakat tillfälle.
Aniara har jag både läst och sett - det är ju en ganska sorglig historia med ett inte alltför otroligt scenario. Men berättelsen om koltrampen har jag inte läst - däremot har jag sett vad havet kan hitta på då det är lekfullt - när det är förbannat med.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?