Valt inlägg:
Ergo: jag har en bostad, för att kunna köpa denna bostad har jag ett lån. Bostaden har ett marknadsvärde som blir tillgångssidan i denna min egen balansräkning. Vid köpetillfället bestod min tillgånssida av bostadens marknadsvärde och skuldsidan av lånet differensen mellan bosadens marknadspris och lånets storlek, dvs de pengar jag själv satt in i bostaden.
Utan möjlighet att låna till bostaden hade jag inte kunnat skaffa en bostad. Ergo: möjligheten att kunna låna pengar är inte något ont. Jämförelsevis så ligger månadskostnaden för min bostad under vad motsvarande bostad skulle kostat att hyra även efter jag betalat bostadens kapitalkostnad. Sköter jag om och vårdar bostaden så är inte den skulden hag har något problem eftersom jag har en tillgång som idag överstiger skulden i värde.
Lån är inget ont utan det som får ekonomin att gå runt.
Ända sedan Anselmo av Canterbury genom sin omtolkning av skärselden i praktiken avskaffade tabut mot ränta ca 1000 fkr har det räntetillåtande västra Europa haft en bättre utveckling än det östra Europa och Mellanöstern som haft tabu mot ränta.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?