Valt inlägg:
Fredrik
En alldeles utmärkt artikel som jag förmodar att du vill väcka en och annan människas stagnerade troskapitulation med. Dock misstänker jag att du kommer att bli besviken då människan är precis lika farlig som du påvisar, och detta tusenfalt manifesterat i ett otal trossystem vars huvudsyfte är och har varit att legitimera makt och hierarkiska strukturer.
Men riktigt intressant blev inte din artikel som något annat än ett bete att hugga på förr än du nu kommit igång för att försvara den - här visar du verkligen framfötterna i sann Lusiferisk anda - "Lusifer" ljusbäraren - upplysningstidens skyddshelgon om vi ska placera denna gärning rätt i den symboliska nomenklaturan. Visserligen bekämpad och baktalad av matreligiösa krafter som i alla tider premierat okunnighet och underkastelse.
Som en liten kuriositet kan jag nämna att din artikel har nummer 1079666, och denna tråd 10796667 - om det säjer dej något :-
Dock måste jag rätta dej på en punkt - men kanske är det jag som har missat något - Sanskrit är ett indoariskt språk, och inte en religion. Däremot har detta skrivspråk använts för nedtecknandet av religiöst präglade historier precis om arameiskan och hebreiskan. Det vad jag vet mest kända på sanskrit är Bhagavad-Gita "Guds sång" - gäller i vår kultursfär för att vara ett mytologiskt diktverk med den aktningsvärda åldern runt så där en fyra fem tusen år - men inom hinduismen ses på samma sätt som kristna ser på bibeln vars utformning knappt har en tredjedel av den åldern på nacken - undantaget då GT som ju som känt är är kristendomens judiska arv och därför något äldre.
Intressant med namnlikheter hinduismens gud heter Krishna och enligt hen finns det två vägar för människan att leva - handlingens väg, och kunskapens väg, d.v.s. mycket snarlika tankar som de judendomen konstruerat - alltså att blint och slaviskt följa sin ledare gud eller att söka kunskap och tänka själv för att ur dessa tankar finna de lämpligaste handlingarna - handlingarna kommer vi ju aldrig ifrån då ju liv är handling.
Nåväl detta bara som en liten parentes.
Jag har ju länge försökt sprida lite upplysning här på Sourze och annorstädes, men den trosbenägne har vanligen murat fast sej själv som en blind sten i den första livsvägens accepterande lydnad med den visserligen grundlösa lojalitetens fana högt vilka tokigheter överheten än begär - vill helt enkelt inte rubbas från sin trosposition ens då kunskapens ljus borde göra sanningen åtminstone lite mer synlig.
Vi får se om din energi kan sätta någon av dessa förstenade viljor i rullning och vad det kan komma att leda till - diverse trauman kan man tänka, men möjligen en lien lättnad då fjällen faller från den troendes ögon.
Jag tänker mej att ett större livslugn borde kunna infinna sej för den som kan förmå sej att kliva ur sin mentalt ingipsade livslögn - för min del känns det rätt skönt att veta att det inte existerar någon stackars gud som i evigheters evigheter tvingas att lida för det helvete den skapat.
Dock kan jag säja att existensen och den egenskap all tillvaro denna orsakat inte är mindre fantastiskt utan gud - egentligen ger det mer hopp då ju frånvaron av en så härsklysten och sjukligt egocentrerad figur som den judisktkristnamuslimska guden och dennes ränker och svek mot både änglarna i himmelen och livet på jorden måste te sej som en lättnad att slippa tro på.
Människan har allt att vinna på att lämna myterna och ta emot sanningen utan inbillade föreställningar om en ond guds godhet
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?