Valt inlägg:
Hej och hå - gubbar. Vilka kännare ni är. Jag fattade de där med dryckjom ganska sent i livet.
fast jag bekantade mej lite nu och då med innehållet i barskåpet redan folkskolan - fast aldrig mer än att det kunde ersättas med lite vatten. Mina föräldrar var inte några hejare på att dricka dom heller vilket resulterade i att innehållet i mina favoriter blev ganska blaskigt med tiden.
Nå, vissa flaskor vars innehåll jag konsumerat kommer jag ihåg med större skärpa nu än då jag lät deras ädla safter skölja min strupe. Ska inte trötta er med alla, men vill särskilt nämna en butelj Liebfraumilch vilken jag intog en natt i gott sällskap under en blommande hägg på Vätterns strand - den glömmer jag inte.
Sedan var det ju förståss ett Malagavin som jag var förtjust i vars bekantskap jag gjorde i en riktig vinkällare i Valencia - mörkt mustigt och hur mycket smaker som helst - detta vin fanns på systemet för många år sedan men utgick - de sista flaskorna hittade jag på systemet i Gamla stan. Ett osvikligt vin som väl var för bra för att få vara kvar.
Så har vi de där flaskorna "Vin Rares" jag fick efter en resa till Paris. Jag och en kompis med folkabuss färdades genom ett sverige som ännu inte hade hämtat sej efter vintern, men när vi kommit till Paris stod våren i full blom.
Efter ett par nätter i Paris var det dags för lastning och folkabussen fylldes med vinlådor ända upp till fönstren, och ovanpå alltsammans la vi en heltäckande madrass som därefter blev min sovplats då vinet som var värt nära en miljon måste vaktas dygnet runt. Ganska trångt blev det, men att köra bil mil efter mil blir jag trött av så somnade gjorde jag - polarn fick ta in på motell.
Vårt uppdrag var att föra det rara vinet till beställarnas vinkällare i de mer fashionabla trakterna kring Stockholm.
När vi kom till svenska tullen så betalade vi tull för vinet i enligt med bestämmelserna - 9.75 per flaska var det på den tiden.
Efter en vända till Lidingö, Djursholm, Bromma och Saltsjöbaden var bilen tom så när som på de flaskor vi fått som tack för hjälpen.
Jag dröjde nog en månad innan jag korkade upp den första - trädgården stod i full blom - vattenfallet porlade och i dammen parade sej mina ödlor i godan ro.
Suck - efter den och de andra flaskorna som jag avnjöt lite senare frampå sommaren kan jag i alla fall säja att jag vet vad vin är - alltså riktigt vin.
De där andra som folk dricker - alltså detta industriproducerade flask- och låd-vin, och i sådana mängder över hela världen att jag bara undrar om det finns så mycket vindruvor att det räcker till att krama så mycket saft ur dom som sedan då jäsningen är klar ska göra oss så där lite lagom runda under fötterna - något som jag emellanåt inte lyckas med med annat än med god marginal åt de där overkill-hållet som manar mej att låta bilen stå minst en dag - helst två.
Detta händer dock aldrig då jag tar ett glas för mej själv - bara när jag dricker tillsammans med andra - det är nått med vinets broder- och systra-skap som manar till uppsluppna stordåd - och att törst måste släckas vet vi ju alla - i torra strupar sätter sej historierna lätt på tvären och det är inte kul.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?