Valt inlägg:
Gomorron-TV bjuder på en trivsam intervju med Thomas Bolme, den sympatiske. Hans skådespelardebut skedde i Arne Sucksdorffs film "Pojken i trädet" 1961 tillsammans med två andra vassa nybörjare: Heinz Hopf och Björn Gustafsson. Oss emellan minns jag nog filmen mest p.g.a. fordonet som de tjuvjagande pojkarna färdades i, en svart Ford Zephyr 1953, ett likadant åk som mitt, i vilket jag vid denna tid försökte förföra socknens lämpliga små damer. Allt över femton bast sa jag - allt över 40 kilo, sa min mera kärlekstörstande kumpan som ofta var med och betalade lite bensin, som då kostade ohyggliga 67 öre litern. En dåtida 6-cylindrig, 69 hk engelsk bil med 70 av sin vikt på framhjulen framkallar nog rysningar idag och kunde ibland sörpla två liter milen. Men rullade tyst och fint när den råkat gå igång.
Bolmes medverkan i pjäsen "Typerna och draken", DN-typografernas protest och inlägg mot ett toppstyrt arbetsliv var eminent. Ett minne från planeringen av produktionen är när Anders Forslund och Mia Benson från Fria Proteatern, min hustru och jag satt vid köksbordet hemma i vårt nybyggda hus i norrförort och bollade idéer inför deras projekt om oss tidningsarbetare. Dom ville träffa så många DN-typer som möjligt innan dom skrivit manus och börjat repetera. Jag minns en liten skeptisk antydning ur mungipan om att proletärerna idag bor i nybyggda villor och alla fnissade åt tanken. Hustrun bjöd på stekt sill med löksås och färskpotatis för att framhålla det proletära. Vi skildes efter sillunchen under ömsesidiga hejarop. En en skojig pjäs blev det, mördad av kritiken men länge applåderad av folket, som vanligt är när man berättar om folket.
Sjuttitalet, de vilda frisyrernas decennium. Somliga var lika vilda under håret. Men Bolme, vars hår hade börjat falna en smula redan då, visade alltid sans som aktad fackpamp i decennier.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?