Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Ett politiskt geni, är den som kan nå och påverka etablissemanget och kultureliten, med texter och budskap som kan förena hela samhällen. Jan Myrdal skriver om sitt budskap i "Skriftställning 2": de är endast användbara för den som icke har makt och egendom; lönearbetare, tjänstemän, studenter, pensionärer. Tjusigt värre, men få normalt intelligenta kan bortse från dilemmat för socialistiska intellektuella då det gäller förtryck. Min uppfattning är att Jan Myrdal trodde aldrig att arbetarklassen kunde höja sig med bara parlamentarisk kraft. Det tragiska i sammanhanget är att få om ens någon varit så påläst som Myrdal i hans författarskap. Paradoxen är att han borde ha blivit något betydligt mer verksamt för det svenska samhället, i stället för dem vilka Myrdal föraktade. "Folkhemsfrågan", slog sin första rot utomlands, då den tyske rikskanslern Ottto von Bismarck, lyssnade till sina rådgivare som ville skapa ett välfärdssamhälle, genom att ge arbetarklasen kollektiv makt "Staatssozialismus", inom den nya tyska staten i slutet av 1800-talet. Här hemma hade vår samtida statsvetare och högerpolitiker Rudolf Kjellén, börjat plädera för *geopolitik, samt ett svenskt samhälle utan klassindelning. Hans begrepp "folkhem", inspirerade både Per Albin Hansson och Wigfors, då de tyckte att föreningen mellan hemmet, nationalismen och socialismen var en gångbar metafor Anders Isaksson från en statsvetare som enligt Wigforss var en större poet. Man bör ha i åtanke att under mellankrigstiden var den tyska "Volksgemeinschaft" Folkgemenskapen, lika starkt förknippad med det Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet, som "Folkhemmet" med Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. *se: Friedrich Ratzel.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?