Valt inlägg:
#47, Ja du Bizon, det är länge sedan och nyttan av det mesta är som idag en mångsidig paradox.
Svedjebrukets goda gödselverkan, som erhölls genom att man brände grässvålen förmådde en del odlare att försöka uppnå en förnyad gödselverkan genom att upprepa bränn ingen. Metoden ledde därför ofta till att markens humus förbrändes och att jorden blev mer eller mindre förstörd för lång tid.
Metoden ansågs därför ge "rika föräldrar men fattiga barn". Brännodling innebar givetvis även en kraftig åderlåtning av markens organiska beståndsdelar.
De flesta svejdefinnar kom till Sverige på 1500-talet och redan under första halvan av 1600-talet hamnade dessa skogsbrukande finnar i kollisionskurs med den svenska statsmakten. Det var det ”vårt” uppblommande bergsbruk som behövde alltmera ved till framställning av träkol som behövdes vid järnframställning. Vid mitten av I600-talet
inskränktes svedjebruket av staten och skogsfinnarna var tvungna att övergå mera och mera till åkerbruk och boskapsskötsel.
De skogsägande svenska bönderna i norra delen av landet hjälpte finnarna, då de ansåg att de blev förfördelade och lagarna lättades upp.
Från att ha varit skattebefriade första fem åren av sitt svedjande, kom dödsstöten för den kontroverisella verksamheten iom den stora virkesexporten på 1800-talet.
En intressant iaktagelse är att man beräknar den naturliga bränningen via blixtnedslag och onkontrollerade bränder under den tiden var årligen över 1. I dag handlar det om flera decimaler. /Växtpressen, samt ”En skogshistorisk uppsatts” av Mikko Söderling.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?