Valt inlägg:
mrh #40 försök inte göra mej generad för det är ingen ide - smicker biter inte på mej.
Det Tage Erlander kläckte ur sej 1965 skulle med lite välvilja kunna tolkas som ett utslag av vidsynthet, med några ögonblicks blundande för en del som var fakta redan då - dels att mängder av finnar redan var sysselsatta inom landet, och att både tyskar och valloner gjort sitt. Men också att de flesta stod så homogent under jantelagens mössan i hand att någon avvikelse från det slätstrukna bara kunde hittas i slummen som också hörde till en del av 60-talets verklighet - men även i överklassens fina trädgårdar gluntades det ett och annat - fast då var den beroende av inhemsk arbetarklass på ett annat sätt än nu därför något mer beskedlig.
Å andra sidan visar hans uttalande att han inte precis hade någon kolla på de förändringens vindar som komma att blåsa än värre med tiden - samt lyckades han bortse från att både judar och zigenare hade sökt skydd här undan utrotningen förutom de som redan bodde här sedan tidigare - så vad fick han den retoriken från?
En gissning är att han ville skapa en känsla av enhet och att vi gentemot resten av världen fortsättningsvis skulle hålla samman och arbeta för samma sak - det svenska folkhemmet.De där med raser skulle han aldrig sagt i dag :-
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?