Rapportera inlägg

Valt inlägg:

mrh 35 Ja, jag bara skriver som jag tänker - men tack i alla fall. Tja, vi vet ju var vi står vad gäller om det var bättre förr eller ej - men som så ofta har väl alla rätt i sin uppfattning - det beror i det fallet mest på vad man åsyftar. Och ja skilnaderna mellan partierna och de politiska blocken är inte så stora, men det finns trots allt nyanser. Kan inte helt hålla med dej att dina invaderande utlänningar hålls som ett bättre folk än svenskar - har du bott på en flyktingförläggning någon gång? Men det finns en del grupper som förstått att sätta i system att utnytja den så kallade välfärden på ett mer än skamlöst sätt - frågan är om dom fattar att dom stjäl resurser från de som råkat riktugt illa ut i livet? Eller om deras maktkultur tagit död på all empati utanför deras egna klaner? Menar du att den siffran stämmer eller är det något i den jag inte förstår? Du pekar på brottsstatistiken som om jag förstod rätt innebär att det är ca 15 av de hitkomna som inte figurerar i den statistiken? Du menar att orsaken till svenska folkets flathet är hundra år av socialistiskt tankegods cirkulerande i det svenska folkhavet - nja,,, men under dessa hundra år har faktiskt en period av folklig resning förekommit i sverige - den har visserligen nu kommit av sej, men under första halvan av dessa hundra år från ww1s slut och till en bit in på sex- sjutti-talet ökade faktiskt arbetarklassen sitt inflytande över politiken innom så väl som utom detta lands gränser. Personligen ser jag den tiden som något mycket hedersamt. I Nickaragua och på andra håll i sydamerika gjordes många liknande försök att utbilda människor vilket ibland kröndes med framgång, men oftast slogs ner av regeringar ovilliga att bli av med sin makt. Och du har ju hört talas om Ådalen - vägen till ett demokratiskt folkstyre är lång och krokig. Att svensken bockar och bugar inför överheten är ett av de äldsta kulturarven vi har - men om det ska vara ett tecken på fredlighet kan jag inte hålla med om - är det inte mer ett tecken på kuvad underdånighet? Jag tror för min del befarar att det inte blir någon rimlig förändring alls mot ett rättvisare jämstält samhälle utan att vi slutar att vika oss och gör oss omaket att ta striden! Hörde programmet samtalet i dag om en visselblåsare som i dag fortfarande kan se sej själv i spegeln utan att skämmas - något att tänka på. Du säjer "att svensk mentalitet av gammalt hederligt slag släppte inte fan över bron utan att ifrågasätta vad" - nja,,, var det verkligen så? Var det inte en storskrävlare vid nam ansgar som var här och kolrade bort folk med sina piruetter? Men du kanske tänker på tiden före islossningen? Och så detta med "tjuvsamhälle" - då jag var barn lästes en dikt i radion vid tolvslaget på nyår - nyårsklockorna har jag för mej att den hette - så var det en diktupläsare som gjorde en liten kupp och ändrade lite i raderna - han nämnde då något som redan på den tiden var ett litet problem det tusenåriga tjyvsamhället - frågan är om tiderna verkligen har förändrats så mycket? Varken till det bättre eller sämre?

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?