Valt inlägg:
Finland var fram till 1809 den östra rikshalvan av riket, det innebär att de som bodde i rikets östra del var svenskar. En svensk kunde då vara finne, rom eller same.
Detta med nationalitet är historiskt sett ett ganska nytt påfund. Under 1800talet då monarkens absoluta överhöghet började ifrågasättas tog nationen som begrepp över som objekt för medborgarens förmenta hängivenhet. Då det inte längre var självklart att man skulle kriga och slåss för kungen, skulle man i stället motiveras göra uppoffringar i nationens intresse. Det från den tidens strömningar "Blut und Boden" kommer.
I samma tidsanda blev det plötsligt viktigt att definiera kultur och sedvänjor som typiska för just den egna nationen. "Blott Sverige svenska krusbär har", fastän krusbären i Norge smakar precis likadant. Just kultur och sedvänjor är resultat från interaktion mellan människor och hela som tiden förändras.
Således finns det inte en 1typisk svensk kultur, det finns många kulturella uttryck i Sverige och de skiljer sig åt och de förändras hela tiden.
Våra två största visdiktare bär namn som spårar ursprung i Baltikun Taube och Tyskland Bellman. Astrid Lindgrens populära "Idas sommarvisa" fick musik av en invandrad tjeckisk jude Georg Riedel
På den vägen är det gott folk, Sverige är inte, har aldrig varit annat än mångkulturellt. Tack och lov.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?