Valt inlägg:
35 Jocke
Nej då - härsknar till gör jag inte - och dessutom tolkar du mej rätt då jag försökte närma mej din syn på saken - vilket jag avsåg skulle spegla inte min syn på saken utan din - alltså som jag uppfattat din passus ifrågan.
Min uppfattning är att det vi kallar gud inget annat är än den omständighet som möjliggör allt utan åtskillnad för om det skulle kunna uppfattas som ont eller gott. Dessutom möjliggörs detta utan att döma eller värdera och framför allt helt utan kärlek.
Skulle kärlek vara inblandad i processen så skulle liv överhuvudtaget inte kunna existera sådant det är beskaffat.
Att folk skapat sina religioner är en mer sentida uppfinning som har med att hävda vissa maktintressen att göra - det människan började med var att vörda och visa tacksamhet till den besjälade naturen som senare splittrades upp i olika gudomligheter - först därefter har den tredelade monoteismen konstruerats fram då påvar och kardinaler inte haft annat för sej än att fundera ut nått klurigt då ju deras kyskhetslöften hindrat andra förlustelser.
"Innan politiken tog över" säjer du - Religion är politik - hur skulle den kunna vara något annat?
Visst vill jag gå dej tillmötes med lösning på tillvarons mysterier, men som du vet äro dessa otaliga - så vill du vara snäll och ställ dina frågor om ett av dom i taget så blir svaret mer begripligt än vad superdatorn "Höga Tanken" efter en miljon år kom fram till. Men ett svar blev det, 43 om jag inte missminner mej - men vad får vi ut av det?
Kanske vi ska vara lite mer konkreta äns så.
Är inte universum sej själv nog - liksom livet. Behöver det vara mer än så?
Räcker det med att finnas för att uppnå tillfredsställelse om alternativet är att inte finnas alls?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?