Valt inlägg:
Jodå Jocke - visst kan man i showbiz ta ut svängarna så det väcker känslor och andra reaktioner - inte minst politiskt - liksom i övrig konst vilket ju även är själva eggen på det verktyget för de som önskar och brinner för att öppna folks ögon eller förföra - alltså ett flereggat instrument för eller mot mänsklig utveckling, förkovran eller nöje mellan vilka vi i ständigt limbo balanserar på livets slaka lina tills vi trillar av.
Ja så ser verkligheten ut och det lär den väl fortsätta med tills vidare.
Att vi som andra djur vill bli mer attraktiva för i första hand parningsvilliga representanter för det kön vi behöver för vår fortplantning ligger i våra instinkter vilka till viss del fått maka på sej till förmån för andra mänskliga drifter, men ännu måste tillmätas störst betydelse.
Men jag kan inte hålla med dej om att vi ska strunta i manlig sexighet då förtryckandet av den är en del av det du själv vill bekämpa. Tvärt om skulle jag vilja säja - ge män större spännvidd att komma ur den manliga ur den västerländskt manliga burkan den musgrå kostymen med snaran knuten om de tvättade halsarna än att gå ut och slå varandra på käften.
Hela komplexet med att vi män ska framhålla vår duglighet på andra sätt än de primärt artbefrämjande gör oss män vilsna och lättmanipulerad - varken till gagn för kvinnan eller sej själv - i praktiken har vi blivit ett det som går lydigt i ledband.
Och som sagt info om ämnet ifrån feministiskt Dippenhåll kanske kan roa, men skulle tro att det inte leder till annat än hens tidigare självknutar.
-------------
De där med "kärlekssignaler" är intressant i sammanhanget däremot då det är en springande punkt för oss alla - generellt skulle man kunna säja att det är vårt gemensamma grundbehov - vi vill bli älskade!
Kvinnor så väl som män, och vi är beredda att gå väldigt långt för tillfredsställelsen i att få uppleva det.
Det är där som feminismen som den framställs gör sitt största misstag - den saknar kärlekens förmåga och kan inte älskas av annat än de som inte kan älska - de där maktambitionen i sej ersatt behovet av kärlek - de som bygger murar mot kärleken av oförrätter begångna av män som kön, skrå, och patriarkat utan att sätta det som sker i det tidshistoriska sammanhang där en hel del av våra samhällsstrukturer kan få sin förklaring.
Ingen kan med sanning påstå att den värld vi lever i är eller har en chans att bli rättvis - men den kan beträffande maktsituationen mellan människor bli rättvisare, förutsättningen för det är lämna de feministiskt vinklade könsaspekterna på förtrycket som drabbar alla könsvarianter.
Det feministiska snedsteget är dömt att hamna på historiens sophög - ju förr dess bättre, men det lär inte ske så länge vi män låter oss förtryckas utan att ens förstå att vi är förtryckta, eller än värre förneka att vi liksom våra kvinnor är förtryckets administratörer.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?