Valt inlägg:
"Den här krisen är ingen kris - det är vi som ser en kris". Ditt påstående har en innebörd som för mig är en vardaglig återkommande exstensiell fråga. Då jag jämfört individer vilka utsatts för likvärdiga öden, har dess påverkan haft diametralt psykologiska effekter. Omgivningens analyser av hur dessa individer bör reagerara, spretar åt alla håll. Detsamma gäller i vilket mentalt tillstånd vårt land befinner sig i, trots rester av grundläggande koventioner. Mest spretar det nu i svensk press och sociala medier. Kort sagt, det spretar över allt.
Apropå fransk arrogans i metron. Har vårt svenska förändlighetsbeteende blivit kroniskt efter mångårig kulturell självkritik? Är det inte dags att utveckla självtoleransen för att återfå svensk civilcourage, så att man åtminstone i tunnelbanan törs tala om då någon står på ens fot, även om man inte kan utövarens språk? Det vore i vart fall en bra början för att uppnå jämställdhet i nivåhänseende.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?