Valt inlägg:
Tanken till denna tråd som just inte blivit annat än ett litet tankespån från min sida kom som en följdreflektion av Pias artikel om det män uppmanas att stå upp mot - alltså den tuppigt konfliktsökande avartsfeminismen med sin akademiskt skolade vokabulär som avledande element för att dölja själva uppläggets stupida karaktär samtidigt som dess förespråkare ytterligare lindar in sej i offerkoftan.
Drömmannen torde ju vara lika omöjlig att förvänta sej möta i verkligheten som den tidigare beskrivna drömkvinnan - men varför är dessa båda entiteter endast uttryck för mänsklig fantasi - varför strävar inte alla helt naturligt att nå den sortens mänskliga mognad som gör socialt ansvarsfullt liv möjligt?
För just inom detta - det "socialt ansvarsfulla" skulle min beskrivning av Drömmannen söka sitt uttryck, men vad är det som gör att ett försök till en sådan beskrivning faller redan på startlinjen?
Varför känns tanken på "drömmannen lika ohjälpligt naiv som tanken på att en sådan drömkvinna skulle kunna existera i denna verklighet?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?