Valt inlägg:
#49, Bizon, risken med genusdebatter är att man tappar fokus på målet.
Några försöker så gott dom kan: "Gubbslemmet är segt här inne", gubbslem är segt varhelst det förekommer.
Mitt deltagande har uteslutande uteslutet den biolgiska faktorn, då arbetsmarknaden knappast kräver fysiska topprestationer av någondera part. I några enstaka branscher krävs kortare inslag av fysiska toppprestationer, men är i sammanhanget marginellt.
Det är inställningen till hur man når resultat och hur man via jämlikhetskrav negligerar lagar och förordningar. Kvinnliga representanter inom JämO har systematiskt tummat på regelverket genom att övervaka arbetsgivarna i dess lönesättning för kvinnor. Resultatet har genererat ytterst få justeringar, men kostat samhälle och företag miljontals kronor. Sverige har världens mest jämlika arbetsmarknad men
enhetsarbetskostnaderna har skenat iväg med hela 30 procent i Sverige sedan 2006.
Återigen huvudproblemet är att kvinnor och män mäter sitt egenvärde i olika måttstockar, varav enbart den ena kan vara den ekonomiskt mest lönsamma. Tror mig övertygad om att ingen, ingen arbetsgivare lönesätter sina mest lönsamma arbetstagare med den lägsta lönen.
Att man med den tesen ändå inte uppnår en generell rättvis lönesättning mellan produktion och ledning, bygger på att ingen arbetsplats är demokratisk.
Till slut: Bizon snuddar vid hotet med kvinnliga chefer, och i synnerhet "starka". Problematiken lyfts fram som ett aha-konstaterande, vilket från erfaret håll bedöms som enbart politik. Män har ALLTID mött starka manliga chefer, men starka kvinnor har ALDRIG tidigare konfronterats med ännu starkare män på arbetsplatserna vilka är underställda. Det är den ekvationen som resulterar i feministiska lösningar via utbrändhet, långtidssjukskrivningar och påstådda trakasserier.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?