Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Jocke dessa nedanstående rader är inte skrivna av vem som helst utan av Sveriges första kvinna i vår lagstiftande församling, Emilia Broomé. Hon var en kvinnlig förkämpe och bevakade kvinnornas ställning i det fascistiska Italien via tidskriften ”TIDEVARVET”,1929. ”Hon har sitt bestämt avgränsade fält, men för det första är det ej ringa, för det andra är hon därigenom självständig som hennes svenska medsystar ofta kunna ha skäl att avundas. I italienska hem är det fortfarande hustrun som som har hand om pengarne och som allsvåldligt bestämmer om allt som kan benämnas hemmets organisation. För den italienske mannen är det därför den naturligaste sak i världen, att kvinnorna även utom hemmen, på de områden som äro erkända som deras, äro absoluta envåldshärskare, som styra och ställa precis som de för gott finna”. Dessa rader kunde lika gärna gälla de kvinnor som fanns runt mig under min uppväxttid. Den stora skillnanden är den, att svenska kvinnor vid den tiden inte ville ståta med sin makt, utan la tyngdpunkten på de få områden som maktutövandet inte gällde. Denna strategi har gått i arv, men har utvecklats på ett abnormt vis, då kvinnor inte räknade med att det var betydligt svårare att arbeta sig till makt i en struktur som inte byggde på kön eller rättvisa, utan i en arbetsmiljö där man prioriterade effektivitet, kontinuitet och resultat. Det resultat-baserade är fortfarande en faktor i samhället som feministerna negligerar. Allt går att omprioritera teoretiskt, vårt nuvarande samhälle bör vara en varnagel för övriga världen.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?