Rapportera inlägg

Valt inlägg:

#13 Jocke Könsfascism? Hur är det - Mussolini och Hitler är väl de främsta uttolkare av fascismens statsbärande ideologi i praktisk politik. Den styrande nomenklaturans diktat, vilja och godtycke bestämmer. Samhället/staten organiserar massorna/folket under ledarnas/ledarens diktat. Individen är underordnad staten. För att åstadkomma ett produktivt och starkt samhälle fordras en effektiv statsapparat, och en lojal pyramidal ämbetsmannakår under militär disciplin. För att få största möjliga effektivitet ska staten organiseras så att inga sociala konflikter uppstår - alla ska veta sin plats i den hårt styrda politiska och lagliga organisationen. Feminismen som ide bygger på föreställningen att vi som människor har könsbetingade olikheter som i det praktiska livet är nödvändiga och borde komplettera varandra på samhällets alla nivåer, äga samma värde - och så långt har jag inget att invända utan snarare tvärt om - det har mitt bestämda bifall. Avartsfeminismen i svensk tappning bygger snarare på skapandet och upprätthållandet av könsbetingade konflikter genom en ideologisk föreställning om en rättvisa mellan könen utan kompetenskriterier där bara det faktum att vi ser olika ut mellan benen motiverar en socioekonomisk kadaverfördelning 50/50 på samhällets och livets alla områden utom vad gäller straffvärdet av könshandel. Den av avartsfeminister så vitt och brett debatterade könsmaktsordningen som dessa ondgör sej över genom att peka på mäns generellt högre representation i ledande ställning i samhällets och företagens toppskikt bortser från människans könsbiologi och endokrina tillstånd och strävar mot en konstruerad könsmaktsordning som är mer orättvis mot kvinnan än den gamla där framför allt kompetens och personlig fallenhet styrde människors levnadsbanor i intimt samspel med var och ens biologiska klocka. Den avartsfeministiska iden av i dag - att var kvinna ska ha rätt att göra karriär i yrkeslivet har mer kommit att bli ett kvinnans gissel som pekar ut hennee/de kvinnor som inte lyckas som undermåliga och förtryckta. I de manliga leden är det några promille som når några som helst karriära höjder - självklart måste de karriäristiska ambitionerna avartsfeministerna presenterar ballanseras med alla omständigheter i samhället och detta utan att ytterligare traumatisera kvinnan - men så långt sträcker sej vanligen inte den akademiskt skolade "kompetensen" hos den ganska högljudda men dessbättre mindre representativa delen av femofundamentalistiska förespråkare. Bland de mer irriterande hos nutidsfeminismen som jag ser det är att den ingått allians med maktkapitalistiskt monetära lönsamhetsideologi där samhällsservicens ansvar för barnförvaring från spädbarnsålder till vuxen blivit en nödvändig modell och praktisk lösning på "familjens" karriärsproblematik. Inte så konstigt visserligen då det näst intill uteslutande är i den maktkapitalistiska monetärt lönsamma samhällssektorn som kvinnlig karriär är möjlig, om man då bortser från försäkringskassan och sos. Men var tar livet vägen - och vad blir det av våra barn?

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?