Valt inlägg:
#22/Leif E Ström/Vad jag menade med att börja springa i 20-årsåldern var att där lägga grunden för att kanske bli som bäst i 30-årsåldern. Nu blev det att efter 23 års rökande i viss mån krökande insåg jag efter ett test på cirka hundra meters löpning att konditionen var urusel. 38 år fyllda förstod jag att det var dags för en ny livsstil och på den vägen är det. Någon pilsner kan nog slinka ned ändå. Har tävlat mot löpare på milen upp till en halvmara och fått stryk, men på hela maraton-sträckan vunnit lätt. Inbillar mig då att jag har långa muskelfibrer till skillnad mot sprinters som då har korta fibrer. En annan sak är att kunna spara på glykogenet, som finns lagrat i lever och muskler så länge som möjligt. Alltså bränna både fett och glykogen socker samtidigt, för efter en 25-26 kilometer börjar det kännas att bränslet är på upphällningen och vid 32 km finns den berömda väggen där många får klubban oavsett hur mycket sportdryck du har hällt i dig. Har man gått ut för hårt på första milen är det stor risk att klubban kommer, kroppen säger ifrån, då gäller det att bita ihop och försöka ömsom gå en bit, jogga en bit, nu när det bara är en mil kvar, häpp.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?