Valt inlägg:
Owe och Lennart jag spaltar härmed upp min kommentar i två set: den ena amatörpsykologisk och den andra med empiriska slutsatser.
1 Om nu herr Pattersson eller Nilsson, haft eventuell vinning i att ha så bra resultat som möjligt i era resp lopp, så fanns resurserna och de egenskaper som gjort dessa atleter unika och er bakom, oavsett träningsflit.
Minns själv alla tävlingsmoment under lumpartiden då extra-permis eller ledig dag låg i potten. Med fotbollen i grunden från det civila, och ett evigt sovande, som stående, sittande eller liggande kunde man alltid plocka fram det där lilla extra som gjorde att tjejen hemma blev överaskad glad eller besviken, varje gång man dök upp oväntat
2 Om jag i dag skulle springa maran, blev det bara springa av, om nå´n var bakom. Det är en nedärvd process för att bara överleva inte för att utvecklas. I 10-tusentals år sprang våra släktingar, men blev ändå oftast uppätna, men då de i stället för att fly hoppade upp i trä´na och började fundera hände det något.
Konklusion: eftersom jag kommer att vara sist springs det inte vare sig marathon eller kortare sträckor. Det kommer en ny buss, eller tjej.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?