Valt inlägg:
Leif - jag har förvisso redan lämnat mina synpunkter i tråden om "livslögnen", men finner att mina reflektioner även här bör efterfölja din ansatts.
----
Leif - Striden om jorden är ju för människans del dömd att förloras.
Den dag vår potential kommit till sin övre gräns är det kört - mänskligheten har under en längre tid inte kommit någon vart utan snarare stått och stampat på samma ställe eller åt andra hållet.
Att jorden eventuellt skulle kunna tillfalla andra som inte betraktar sig som mänskliga skulle kanske kunna betyda varelser med ett mer kärleksfullt sinne än det människan begåvats med - tillika med ett annat sätt att kommunicera med de entiteter som också önskar livsrum - kanske med överenskommelser om ömsesidig respekt och symbiotiskt samspel - i stället för den i alltför hög grad mänskliga slutliga lösningen "förgör!" ?
Jag som en levande varelse av arten människa som mer än en gång fyllts av vämjelse över det mänskliga sättet att bete oss känner förvisso sorg över att människan inte kan göra bättre ifrån sej - hoppas bara att de som inte betraktar sig som mänskliga visar sej kunna det - för ärligt talat, jorden skulle kunna bli en betydligt mer kärleksfull plats att leva på än vad människan gjort den till.
Visserligen har jag pekat på att själva livet som konstruktion med ätandets förbannelse som bas för födelse, växande och död knappast skulle kunna frambringa någon alltigenom god varelse - snarare r den utveckling som förevarit helt följdriktig.
Men människan ger oss ett visst fog för eftertanke - om hon som det påstås ur sina undermedvetna sfärer kommit fram till det kollektiva självmordet som lösning på den brist på förmåga till kärlek och värdigt liv - ja då får ge henne det erkännandet att valet av sanningens yttersta konsekvens ger henne en viss storhet som borde hållas henne till godo - skulle i så fall önska ett snabbt och någorlunda smärtfritt slut.
Människans egen benägenhet för mer sadistiska lösningar är inte att rekommendera då dess briserande trauma skulle förgifta andra existenser långt in i deras receptivt empatiska vara och långt bortom solars och månars horisonter - precis som det förgiftat oss så att denna livsleda uppstått även hos oskyldiga sinnen.
-----
Citerar ur #1//Kort sagt, det handlar om striden om jorden. Ska jorden tillfalla mänskligheten, eller ska den tillfalla andra som inte betraktar sig som mänskliga? Vi som betraktar oss som mänskliga håller på att utrotas, och de flesta av oss vet inte ens om det.//sc.
Striden för det mänskliga är urgammal - baserad på en övertro på det mänskliga, det sånger, sagor, skrönor och regelrätta lögner under årtusenden försökt inplantera i mänsklig mentalitet som trots detta fortsätter att vara så mänsklig som bara människan kan vara.
Vi kan inte gå någon annan väg än att följa vår natur!
Jag har visserligen sagt det förut, men finner det nödvändigt att påpeka detta igen - vi är varken bättre eller sämre än vi är.
Vi är det som Leif i sin idealistiska förhoppning är "de mänskliga", men vi är även de som Leif önskar att vi befriar oss från - de som inte betraktar sig som mänskliga.
Skulle det komma några som verkligen inte kan betraktas som mänskliga eller omänskliga utan helt fristående från alla mänskliga kontexter som dessutom är skickade att ta över jorden så vad ska vi göra?
Det beror på konsekvensen för livet efter ett sådant övertagande - det människan i alla sina former sysslat med under sitt herravälde här har ju inte varit en lisa precis.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?