Valt inlägg:
Den mest relevanta fråga som Angela Larsson tar upp är Citat// Varför beter vi oss som vi gör och varför tar vi emot förtryck?//sc. För det är där skon klämmer i förtryck oavsett det är män eller kvinnor som blit förtryckta.
Ordet "feminism" är listigt valt om man inte önskar en icke könssegregerande kamp mot förtryck - det förtryck som alla utsätts för oavsett kön.
Den kamp som hittills förts i feminismens namn har spelat maktriarkatet i händerna mer än den hjälpt kvinnor och män ur det förtryck vi alla utsätts för - märk väl att jag använder ordet "maktriarkat" och att det inte är en felstavning av "matriarkat" - bara så vi vet vad vi pratar om.
Det maktriarkat vi alla förtrycks av önskar helst att vi förtrycker oss själva då det blir billigast så - vi ska även så långt möjligt framleva våra dagar så där lagom otillfredsställda att vi ständigt ska söka tröst och kompensation för att bli bra konsumenter.
Vi ska även söka syndabockar för att livet ter sej så illa djävligt som det många gånger är - dock, med feminismen som verktyg leds vi från det verkliga förtryckets orsaker - i stället har vi fått en könsmaktskonfrontation som människan aldrig skulle ha överlevt som art om vi hade den i våra gener som i stället gynnat oss genom att ha givit oss förmågan till samarbete, pragmatisk arbetsfördelning, och anpassning till vår biologi.
I ett friskt samhälle innebär det inga oförtjänta fördelar för någon - oavsett kön - däremot glädjen och tillfredsställelsen över att kunna åstadkomma verklig livskvalitet tillsammans.
Men i de streberhierarkiska sociala konstruktioner som mänsklig egoism, hagalenskap, och ansvarslöst trångsynt dumhet författigat det mänskliga livet med har vår benägenhet för religiositet legat oss i fatet då den egenskapen gjort infiltrationen av vårt tänkande i det närmaste motståndslös - den nya religionen med samma effekt som de gamla heter "feminism" - den ställer man mot kvinna, dotter mot far och son mot mor i ett könskrig som vi kan få föra bäst vi vill så länge vi lämnar det verkliga förtrycket i fred.
Återkommer till artikelns viktiga fråga "Varför beter vi oss som vi gör och varför tar vi emot förtryck? Men lägger till ett par följdfrågor - varför blir människor så lättvindigt själva förtryckare oavsett kön, och - varför blundar vi för den fråga vi vardagligen borde känna anledning att ställa oss - vem eller vad tjänar på att vi förtrycker varandra?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?