Valt inlägg:
Vad jag försöker påvisa är min tydligen alldeles subjektiva uppfattning om att de mest kända mediala aktörerna är suspekta. Författaren Hannes Råstam som var lika snabb på hanen som Persson, blev för sin dokumentär med samma namn fälld av granskningsnämnden, då den stred mot kravet på saklighet. Mycket av underlaget för boken och filmen, anser frilansjournalisten Dan Larsson i Luleå, är en stöld alternativt olovligt förfogande. Han anser även att "Guldspadevinsten" för grävande journalistik, hade grävts av honom och inte av Råstam.
Jan Guillou som också tagit ställning, har vid ett flertal tillfällen blivit fälld i granskningsnämnden, har nu även blivit fälld i Pressens Opinionsnämnd PON. I huvudsak ett namnpubliceringsproblem, som Guillou anser att Leif GW Persson, skulle kommit undan med då Leif inte är utpekad som KGB-agent av Expressen.
I bakgrunden kan jag höra svenska etablissemanget nynna "Please Dont let me be Misunderstood", men vi lyssnar hellre till The Animals"
Hoops! En aspekt jag missade i farsen är den vårdskandal som Råstam uppdagade iom hans vänskap med Quick. Vänskap och journalistik?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?