Valt inlägg:
EN persom som strandat på en öde ö har nog ingen moral att ta hänsyn till, men han försöker finna några överlevnadsprinciper. I det torde ingå hans rätt att döda djur och fiskar, för matens skull.
Min första moral fick jag säkert i min familj, det var inte många tillsägelser, bara föredömen som gick att lätt uppfatta.
Så upp täckte jag att ute på bondbyn fanns det lite varierande uppfattningar om det mesta. Det kunde handla om alkohol, tobak, svordomar, olaga körning,jaktfrågor mm. Det var ju lite kris att i tonåren försöka leva med detta, skaffa sig en moral grundad på erfarenhet.
Så kom jag då in i massmediasamhället där tusentals röster trummade ut åsikter och oklara fakta i en aldrig sinande ström...Vad var tro och vad var mer bestånde vetande??
Så fick man idoler som hette Kennedy och sedan Palme. Stora starka män vars stjärna lyste klart över en ide-hungrig ungdom. Men så bleknade allt stjärnorna en del....eller mycket.
Jag är så tacksam för att jag fick vara tonåring på 1950 talet och ung på 1960-70 talen. Det är så oerhört mkt svårare att vara ung nu....ja vara människa nu!
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?