Valt inlägg:
MatsB
//hur många samtida fanns det, som fattade vad han verkligen pratade om?//
Ja hur många samtida finns det som fattar något över huvud taget - de flesta samtida har fullt upp med sitt - endast vissa kan ägna sej åt lyxen att fatta något - och i det fallet är det ytterst godtyckligt vad det är dom kommer att ägna sitt fattande åt.
Det förefaller som om vi - jag själv inräknad, trots en viss skepticism grovt överskattar den mänskliga förmågan att praktiskt tillgodogöra oss det vi fattar - är det inte så att vi mer eller mindre glatt löper på i ekorrhjulet med insikter som fuller väl borde räcka för oss att hoppa av - ändå håller vi hjulen snurrande.
För den tänkte Jesus och hans kamraters del var det oroliga tider - ockupationen av landet hade pågått ett tag - folk var trötta på okupanterna, man ville ha sitt land för sej själv.
Man önskade inget hellre än att någon frälste, förlossade, befriade alla och en var rättrogen jude från dessa hårdhjärtade romare med sin villfarna gudsuppfattning.
Vad passade då bättre än ryktet om att judarnas konung äntligen skulle komma med den efterlängtade friheten?
Många hade hört rykten om denne konung långt innan dom fick tillfälle att se den - och då vart det för många en besvikelse. Hur skulle en enkel liten barfotapredikant kunna utöva något mot de stridsvana romerska knektarna?
Inte så mycket visade det sej i den samtid det handlade om, men tre hundra år senare ca 5-6 generationer framåt i tiden antogs kristendomen som officiell statsreligion av rom som den första staten i dåtida europa - som vi vet fick den total spridning och exekutiv makt ytterligare några hundra år framåt - hit till norden kom den med Ansgar på 800-talet.
Enligt en del forskning på området var det Ansgar själv som förfalskade det påvebrev som utsåg honom till biskop av Bremen. En titel som visserligen falskt men effektivt öppnade vägen till småkungarna i norden då ju även dessa på den tiden ville hålla sej någorlunda väl med sina handelspartner nere i europa - och inte att bortse ifrån - den katolska kyrkans tämligen stora stridskraft med de då aningen mer potenta påvarna i generalsposition direkt på slagfälten.
Någon dåtida Biskop av Bremen fanns det således ej - men kungar som insåg kristendomens förträfflighet vad gäller att få ut det mesta av sina undersåtar fanns det gott om - vilken kung kan tacka nej till en gud som i klartext menar att folket genom allehanda försakelse och offervilja ska ge kungen vad denne anser är hans?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?