Valt inlägg:
Tack Klara - Jag citerar det jag där kan se
//
ligger formad som en halvmåne
trycker in knäna i kroppen, där de får vara
med regnet, rädslan och rävarna
du smakar löv, säger hon
du smakar löv från en väldigt förfluten höst
att vara en kvarglömd förlust
eller tvärtom
att inte vara ett ljus över vattnen
utan
tvärtom
du har ingen anledning att inte skjuta dig, säger hon
sedan tar hon vapnet och går
att blunda och regla minnet
revidera allt till en enda färg
vitt, liljekonvaljerna
titta det är vår, sade hon innan hon lämnades kvar där hon kommit från
hon; en skugga ur underlandet med väderkvarnsarmar, arméer av
vad som varit
en rödhårig riddare på en blek häst
molnen släpper taget, dimman återvänder
till femtio steg i en korridor
det morrar i bröstkorgen
när djuren slåss
metronomen håller takten ditt hjärta inte förmår
//sc.
Som sagt
dessa ansatser
bristningar i slutna rum
ensamvandring över frusna landskap
musikaliska fragment
där även tilliten till metronomens taktfasta marsch mot
det sista ögonblickets flammande sekund
förmåtts att tveka i steget
inför frågan
vart hän?
och varför?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?