Valt inlägg:
Ja Pia - det finna så många tragiska historier i denna värld så jag blir alldeles hopplös då jag tänker på det.
En av sommarpratarna här om dan - författare, regissör och skådis om jag inte mins fel - hon menade att livet blev så mycket bättre utan normer och rekommenderade alla lyssnare att bryta mot så många normer dom kunde för det tyckte hon var det rätta för henne???
Då stängde jag av - något så ogenomtänkt är det sällan radion levererar, men det har blivit vanligare på senare tid, men då sällan av P1.
Fast det är ju även så att en hel del normer som krängs över huvudet på folk är förlegade och skapar mer skuld och skam än vad som är tillrådligt - normer är sällan uppdaterade till den tid dom förväntas efterlevas i utan vanligen konservativa reliker som borde förpassas till komposten med det snaraste - tänker då främst på otrohets/trohets-normerna - alltså de som den kulturellt betingade svartsjukan växer ur.
I dag då kärnfamiljen som institution mest är en tillfällig lek utan relevans för framtiden och föredetta/or dräller runt på stan med egna och diverse bonusbarn i släptåg måste vi väl till slut inse att människan inte är monogam - jag reagerar alltid med instinktivt omhändertagande intresse så fort jag hör en unge ropa pappa - inte spelar det någon roll vilken färg det är på ungen heller.
Samhällets och individens normer går sällan hand i hand - samhällets och den "allmänna meningen" det vill säja det korrekta är alltid minst ett par steg efter.
För ett antal år sedan vågade man inte ens viska om homoäktenskap för då satt man i skampålen för resten av livet - nu lagstiftas det till dess fördel. Polygama äktenskap med total könsblandning förekommer i dag i det tysta - snart måste lagstiftningen följa med då inte ens så storsint kärlek som den gränslöst delade hankar sej fram i verkligheten utan schismer och tvister.
Och undantaget det att få sina trosor fulla med äldre mäns händer så kan man undra om inte detta med en vänlig klapp på stjärten egentligen är en ganska harmlös ömhetsbetygelse som fått ett oförtjänt dåligt rykte i övergreppsdebatten - det finns föräldrar som blivit så hämmade av allt ordbajsande om övergrepp och sexuellt ofredande att dom knappt vågar röra sina barn - dom tar sin tillflykt till sina mobiltelefoner medan ungarnas tårar forsar - hur många ungar längtar inte efter en varm famn och ömhet i stället för den stress och känslokyla som mängder av föräldrar utstrålar - vem som vill kan studera fenomenet på vilken supermarket som helst där ilsket twittrande vårdnadshavare med minst en unge i varuvagnen flänger runt bland hyllorna medan dom frenetiskt försöker kväva ungarnas gråt med den ena artikeln efter den andra.
Därur kommer ingen lycka - men ungarnas ömhetsbehov bara växer. I detta ligger faran att det som växer utan näring blir skört och rangligt och böjer sej alltför villigt åt det håll vinden i tillfället drar.
Således mer än någonsin dags att tänka om.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?