Valt inlägg:
Tack Leif #1. Jag ser till min förskräckelse att jag glömt förklara närmare vad Jan Fridegård var för en kille. Jo, han var född 1897, son till en lantarbetande ladugårdsförman på Katrinedals gods utanför Bålsta, intill Övergrans kyrka. Pappan var svartskäggig, munter och lite törstig och om inte godsägaren erbjöd anständiga villkor angående bostad och viss naturaersättning, potatis, ved etc - då slog han näven i bordet och flyttade till någon förmodat bättre arbetsplats. Så var statarens liv - nöja sig eller flytta till någon annan gård den första oktober. Denna vecka på året kallades slankveckan. Då möttes statarnas flyttlass på vägarna i hela riket. Flertal barn, blomkrukor med Flitiga Lisa, kanske en cykel och rasslande husgeråd skramlade på lasset efter lånad ardennerhäst...
Denne Jan, en svärmare som på 20-talet helst vandrade i skogen och läste på runstenar kom efter en misslyckad militär karriär tillbaka till faderns enkla stuga. Fadern hade efter hustruns frånfälle blivit självägande torpare och slapp kommenderande bönder. Men måste givetvis ta dagsverken för försörjningen. Jan tog då enkla påhugg som att valla godsets kor på skogen. Han satt på en sten vid korna och skrev och skrev i sin lilla svarta anteckningsbok med vaxdukspärmar och fick äntligen diktsamlingen "Den svarta lutan" antagen och utgiven. Men vem blir förmögen på en diktsamling?
Några år framåt i tiden, efter karriär som misslyckad antikvariatsägare lyckades han få ut "Lars Hård", trilogi där han beskriver villkor och arbetsmarknad för ungdom på 20-30-talet. Han kunde då ge sig ut på somrarna att studera runinskrifter och hällristningar och lät sig inspireras till "Trägudars land" med flera romaner om den tid han fascinerats av.
Hans stil kan, som Leif säger, beskrivas som "ordkonst". Självlärd med tre-fyra års skolgång i botten.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?