Valt inlägg:
"Gamla DN", var la jag näsduken? Snörvel...snör...s... ursäkta, det blev visst för mycket. Dagligen skjuts vi in i en obefintlig framtid, just för att inte kunna slå oss till ro. Nostalgin anses av många som en dödlig sjukdom. Den analysen kommer oftast längst från vänster och är som vanligt inte särskilt snillrik. Ettåringar är inte särskilt nostalgiska, men jag som snart skall vika ner mig, tycks mig veta att umgås med sig själv i nuet och med hjälp av den bärande nostalgin, brukar ge en djupare och bredare insikt för att se på omvärlden.
Att den insikten inte var särskilt djup i början av 60-talet är ett understatement, men kul hade man. Vid eftermiddagsfikat på café "Snusket", vilket drevs av hovsångerskan Birgit Nilssons man, kunde man konversera med lätta gardet och trots ungdomlig tunn plånbok frekventerades både W6 & Santa Clara understundom på nattimmarna.
Maten som den gode Lennart beskriver var gudomlig, men lunchrummen på DN löd under det hierarkiska systemet i kubik. Det fanns två, ett för tjänstemän och ett för kollektivet. Mången fisförnäm gjorde perstorpsborden till Savoy i Malmö, utan att hålla den klass som Sten Broman och Fritiof Nilsson Piraten utstrålade. Betyg ja: fem näsdukar.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?