Valt inlägg:
# 166 - 168
Pia du liksom Lejf #169 talar ur era snäva små personliga perspektiv - jag känner pessimism på grund av det jag ser i världen - alltså de verkliga händelserna som faktiskt drabbar de varelser som bebor jorden - jag inser att ni också drabbas, men mer indirekt, men jag gör mej inte i samma grad till talare för er båda som inte ser utanför flummet i er skyddade verkstad.
Att inte du Pia kan komma på något mera flummigt än det du redan gjort ser jag som en direkt bekräftelse på det jag nyss sa.
Att du inte heller vill - ser jag som den naturliga förträngningsmekanism folk instinktivt tar till som inte få sin rosa världsbild störd av verkligheten.
Men bra i alla fall att du inte vill nedvärdera något av vad jag pekat på, men dåligt att du ur din tämligen begränsade position tar dej för att recensera mitt känsloliv - fast jag får väl se det som ett utslag av kärleksfull omtanke :-
Dock, ditt uttalande om min pessimism som du säjer helt är baserad på min egen livssituation uppfattar jag som väl övermaga - du vet ingenting om min livssituation, och du tycks inte heller förstå den text du läser - jag har förklarat att det är den situation som livet i stort befinner sej i där jag likväl som du själv och Leif är medvarelser med alla andra kryp, men som det ekonomiska system vi numera bär som ett ok över våra axlar i sin hänsynslösa framfart hotar existensen för.
Jag har inget emot att du vill eftersträva enkelhet, men gör inte det till allas bibel.
Vill du inte svara på mina frågor eller kan du inte så är det inget jag tänker klandra dej för men du har svårt att inse att vägra förstå och att aktivt hålla kunskapen ifrån sej inte alls har med byggande av någon vi-känsla att göra - däremot skapas den av viljan att förstå.
Sedan har det väl med den egna förmågan att tänka flexibelt att göra - om man socialt inte kan umgås och dela tankar med andra än de som har liknande tankesätt så tror jag att själva meningen med umgänne helt gått förlorad för alla som inte nöjer sej med att plaska runt i sin egen lilla ankdamm.
Men jag kan även säja att jag gläds med dej då du beskriver att du ser en ljuspunkt i kontakten med din familjemedlem - fast hur det kan stärka hoppet för det verkligt behövliga skedet i8 att "rädda värden" vet jag inte - men kanske om alla små familjemedlemmar i förskingringen skulle få KONTAKT - då skulle hoppet om kontakter med andra ufon möjligen svalna.
Och nej - förvisso ska vi inte förglömma de människor som arbetar för mänskliga värden i världen - men vi borde nog fråga oss vad det är för mänskliga värden de anser sej arbeta för och vilka konsekvenser dessa har för resten av livet, men i fallet alkohol och drogberoende så kan jag bara önska lycka till.
Poesigruppen låter kul, och den personen behöver säkert allt stöd.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?