Valt inlägg:
Leif - du uttrycker dej så försiktigt :- det är visserligen inte möjligt att uttrycka sej säkrare om man inte har varit där - så att säja - ja men vad är det? In fnurra i systemet - en mental kullerbytta?
I #200 menar du att det inte är din tanke som jag refererat till i #196, den jag läste mej till i ditt inlägg #195? Vems tanke är det då - eller har jag tolkat dej fel?
"199 "en modell som TYCKS ge en förklaring antyder att det kan vara något helt annat, och vad menar du att ateisten finner en förklaring på som skulle kunna omvända denne?
Skulle en ateist vid sunda sinnen kunna finna en sådan förklaring - eller betyder det att ateisten trillat dit på nått sätt?
Det synes mej svårt att finna något sådant som skulle kunna omvända en seriös ateist, och omöjligt om man tycker sej finna det i någon religion av typ katolicismen eller kristendomen.
Det att finna något som man inte har några logiska verktyg för att förstå även som ateist behöver inte ses som en motsättning till en ateistisk hållning - är inte livet i sej själv en sådan? Men måste man tro att det förutsätter en gud? Eller ännu värre - måste man gå in i en tro av typ judisk/kristen/islamsk gudsuppfattning för att själva livet är ett under som faktiskt är ganska svårt att förklara?
Någonstans anar jag bakom orden i dina kommentarer att du bär någon sorts tro inom dej - själv har jag en tolkning till att allt är som det är som inte förutsätter en gud, men likväl en möjliggörande kraft som är orsak till existensen - den allt möjliggörande kraften som utan att värdera och utan att kunna annat är både det onda och det goda, möjliggör både det onda och det goda.
Hur jag kommit fram till att det omöjligen kan finnas en gud av den traditionella varianten är lätt att förklara - jag behöver bara gå till mej själv, jag skulle inte överleva en sekund utan att ingripa - helt enkelt bara omöjliggöra alla onda handlingar - om en varelse skulle stå i begrepp att göra något ont så skulle det bara inte ske.
Då man säjer i den kända bönen "ske din vilja så som i himlen så och på jorden" då utgår man helt tvärsäkert från att denne gudens vilja är god - dessutom glömmer man att väldigt mycket som beskrivs i bibeln är utpräglat onda handlingar utförda av en gud eller den guden.
Och som du förstår så anser jag att det talar för att det inte finns en sådan gud - för om vi skulle ha råkat ut för att vara skapade av en så ond gud så skulle vi med all sannolikhet ha märkt mer av den ondskan - de som nu beskrivs är bara en del slumpartade händelser som människor fantiserat lite kring.
En annan kul grej som få undrar över - tänk dej evigheten - varför skulle just nutiden vara den skärningspunkt som en gud satt som gräns för då denne guds härlghets kraft ska visa sej? Vad talar för att det inte redan borde ha skett för evigheter sedan? Varför har inte den gudens slutgiltiga kraftmätning med ondskan för länge sedan avgjorts? Och om nu denne gud är allt, i allt, och om allt så innebär ju det att den guden är allt - med andra ord både ont och gott, och att det goda så väl som det onda får fortgå borde betyda att den gudens ambition att förpassa ondskan till glömskan inte existerar för då borde det ju rimligen redan gjorts för evigheter sedan - vilken gud skulle vilja låta detta onda mirakel fortgå om denne verkligen skulle kunna göra något åt det?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?