Rapportera inlägg

Valt inlägg:

#17 Jag har sett det på nära håll och föräldrarna är totalt hjälplösa, kan inte göra något annat än hålla med.De tiger och samtycker. Men- de mår jättedäligt. I dag är barnen som vuxna tidigt. De får inte vara barn. Och för det mesta är det barnen som bestämmer. Kan det var någon slags kollektiv känsla av skuld hos föräldrar? En känsla av otillräcklighet? Men kvinnorna fortsätter sin jämlikhetskamp. Det är kämpigt och barnen kommer i kölvattnet. De kvinnor som vill vara hemma hos barnen, ve dem! De ses som bakåtsträvare i frihetskampen.Barnen får klara sig bäst de kan i frihetsträsket och "ont om tid träsket". Alla måste ju jobba nuförtiden. ALLA.fast många får inga jobb

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?