Valt inlägg:
#18 Så enkelt är det inte - artikelns frågor/påståenden med underliggande kontext annonserar bara det gamla vanliga - vart tar vi vägen när vi dör - himmel eller helvetet, den gamla skräcken för "evig pina".
"Religiösa traditioner" som pekar ut den väntande domens dag då vi ska stå till svars - "yttersta domen" som ska bestämma vår existens efter döden - hur få en plats i evigheten? Kommer vi annars brinna i helvetet eller ej?
Gammal religiös symbolik - varför ta den som utgångspunkt för ett resonemang kring hur hjälpa de som halkat in i dylika religiösa grubblerier? Är inte det att i stället medverka till att värdesäkra primitiv tro?
Påståendet att vårt andliga jag inte är vårt eget - utan ett barn/förälder förhållanden - som dessutom generellt förutsätter att alla föräldrar bidragit till grunden av vår personlighet, och lika generellt att "föräldrar aldrig haft möjlighet att styra eller kontrollera dina viljor"??? Har denne artikelförfattare någonsin hört talas om "frånvarande föräldrar" eller "föräldradominans"?
Påståendet att vi utvecklats ur våra sammanhang, och den bakgrund som gäller för var och ens liv, och att vi alla ingår i en växelvis påverkan av vår omvärld är väl knappast något innovativt - vem påstår något annat - eller det faktum att vi inte enskilt kan bestämma över vår omvärld?
Artikeln tillkännager en famlande religiös grundsyn där livet är evigt och existerar efter döden och där värdet av separationen mellan jagets "egoistiska vilja" och vårt egos existentiella livsupplevelse till sist ska avgöras av en gud som då ska förstå vad som är viktigt nog att föra vidare in i evigheten.
En fråga som saknar svar i artikeln är "vad live är"? Hur definiera dessa tillstånd av upplevd eller icke upplevd existens? Och med resonemangets grundtanke - är det en medveten guds verk?
"Inom ramen för skapelsen så är livet evigt" - vad då "inom ramen"?
Är något evigt eller inte - och viktigast VILKEN FORM OCH UPPLEVELSE KOMMER EXISTENSEN LIV ATT FÅ EFTER ETT TILLSTÅNDSAVSLUT IN I NÄSTA TILLSTÅND?
Citat//Egyptierna visste hur viktigt det var att lära sig om hur världen fungerade//sc. Vad skiljer den iden från andra kulturer - ligger inte det i själva kulturbegreppet att föra kunskaper vidare?
Bör inte den kunskap ifrågasättas som manifesteras i enorma stenhögar som kostat mängder av liv, blod svett och tårar - dessutom en kunskap som gått under av dinosaurisk otymplighet?
Motsäjer inte Faraonernas egoistiska manifestationers avtryck tesen att om man använder sin kunskap makt på ett egoistiskt sätt så kommer avtrycket inte bli stort? Pyramiderna är ju materiellt sett ganska stora - men som ett synligt tecken på missbruk av människor och dåraktig maktutövning kan man ju ta lärdom av denna eroderade kulturs lämningar - en gång störst, men de var då de - ringer det en liten klocka någon stans?
Artikelns påfallande materiella slagsida rimmar illa med dess förment andliga retorik. Att "garantera sin plats i himmelen" genom att bidra till gemenskapens bästa är förutom ett eko av det lutherska tänket även den gamla beprövade förtrycksretoriken i traditionellt religiös bemärkelse där människan ska förmås att på billigast möjliga vis vilja offra sitt liv och därigenom komma till himmelen i stället för till helvetet - om vi inte underställer oss maktens krav - det gemensamt bästa de styrandes bästa.
Att vi skulle ha "friheten att välja" är en sån där ogenomtänkt floskel - har just du friheten att välja? På vadå?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?