Valt inlägg:
Jodå Pia #127
Jag känner den sorg och bedrövelse jag beskrivit inför det faktum att människor i så stor utsträckning fallit för den typ av religiösa lögner vi talat om här.
Jag lever också med den gråt i hjärtat som gör sej påmind då jag ser det helveten livet är - men jag kan också gråta av glädje då lyckan svämmar över - men jag vill att orsaken ska vara sann.
Och du vet inte hur rätt du har om vad jag beskriver i min konst som inte endast är de skulpturer och målningar du sett som handlar om könslig kärlek - då jag i andra motiv försöker nå andra själsliga dimensioner.
Men för mej har det blivit så - även om jag tycker mej ha en viss distans till det - att känslan av tacksamhet över att livet har denna ofattbara skönhet förtas av det helleve som denna skönhet förpackar. Skönheten framstår i mångt och mycket som det glättade omslagspappret, men då det kommit av så har du de där du talade om "den ständiga kampen" ätandets förbannelse - grymheten i att bli berövad livet, att bli sliten i stycken, att bli skild från nära och kära oavsett om det så vore ur en liten mus perspektiv eller en elefants.
Jag umgås ju en hel del med förutom människor, både hästar, katter, hundar och hönor - och alla de vilda djur som rör sej kring mitt lilla bo.
Och jag både gläds och lider med den glädje och det lidande jag deltar i genom de varelser jag möter i den verkligheten - och kanske var det där jag en gång stegrade mej mot den religion jag inte undkom som barn - en religion som utgick från att andra medvarelser på denna jord var själlösa funktioner som vi som människor och kronan på skapelsen var satta att behärska av den gud som sas vara kärleksfull, men som av de bibliska berättelserna att döma mest av allt framstod som en blodtörstig och härsklysten tyrann.
Men som sagt - livet har givit mej lite andra perspektiv på både kärleken, en del av de religioner jag senare kommit i kontakt med, människan, och våra medvarelsers förmåga att leva kärlek, och där utmärker sej inte vaken religionerna eller människan på något sätt som att vara bäst i klassen - men tro inte att jag föraktar någons verkliga försök att leva kärlek även om det har religiösa förtecken - kärleken är en stor kraft som inte låter sej begränsas så lätt, men tacksamhet vill jag bara känna då kärleken verkligen är kärlek och inte bra utger sej för att vara det.
Och visst är det en motsättning i att livet är så vackert stundtals, att jag gråter - kanske inte av glädje, men av frustration över att det är som det är.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?