Valt inlägg:
För att få lite substans i trosträsket kan jag konstatera att tro gör folk bara för att dom tror - sedan spelar det ingen roll om det är sant eller troligt - har en person bestämt sej för att tro så är det bara människan själv som kan bestämma sej för att tro något annat.
Det knepiga med religiösa stolligheter är att vuxna tidigare notoriskt förutsatte sej att kränga sina trossatser över huvudet på barn, och många är de ungar genom historien som fått sina trauman via en så kallat troendes skruvade syn på livet och dess orsaker OCH detta är ett skäl så gott som något till att hålla trosfloskler så långt som möjligt från våra barn.
Det verkligt farliga är detta missionerande som folk av diverse slag och religioner har för vana att företa sej därför att det belastar and än förskonade människor med tankar som vore bättre att dom slapp - ju mindre som förläggs till livets utanförskap - religiösa substitut för att verkligen delta i verkligheten dess bättre är det. Allt som fjärmar oss från att leva fullt ut i det liv och nu vi som fysiskt biologiska varelser är en del av är av ONDO och den gud som inte är med oss i detta liv är emot oss.
Det neutrum som oftast tillbes i så kallat kristna sammanhang och har sitt ursprung i den judiska gudsuppfattningen är så definitivt av ondo att jag inte bara anar orsaken till att människor knäar inför en sådan mardröm utan även förstår den psykodynamiska process som primitivt överkompenserande hjärnor löser sitt dillemma med i sina försöka att förstå den verklighet vari vi existerar - och eftersom de religiösa konstruktionerna är sådana att vi inte kan veta har vi bara tro eller misstro att välja på.
Jag skulle säkert också vara troende om jag såg att religiös tro av de slag som diskuteras här var av godo - och det oavsett om jag trodde den var sann eller ej. Men en gud med en lustmördad frälsare, eller en ännu inte nedstigen sådan, eller en profet som lär ska vara den siste som inte är med sin skapelse annat än som orsaken till all djävlighet, kampen för existensen, hatet, och den än mer hatade kärleken, lidandet och alla sjukdomar, och den lycka inte att förglömma som finner anledning till glädje i att det kunde varit värre, och inte minst genom sin totala avsaknad försatt människan i ett tillstånd av paranoid troskamp där begrepp som den "rätta läran", "otrogna hundar", "omvändelse" och "frälsning" har gjort och fortfarande gör livet till ett ruttnande helvete - den varianten av andlighet håller jag mej helst ifrån.
Men som sagt - ni andra tror ju som ni tror och kan tillfredsställa er så gott ni kan med era och de för länge sedan avlidna fantasifulla fantasters kreationer.
I och för sej kan jag tycka att den naiva tron som en och annan ger uttryck åt här i tråden kan vara rätt söt, tillika med den lojalitet mot gud som utgår från att gud är ett oskyldigt något som bara är och som ingenting har att göra med allt lidande och alla katastrofer som drabbar och drabbat livet genom hela dess historia - lite gulligt, men helt vilse i pannkakan.
Att en universell befintlig egenskap existerar som möjliggör allt - ont liksom gott utan åtskillnad är inget jag förnekar - och jag klandrar inte heller denna befintlighet för vad den åstadkommer då jag förstår att den inget annat kan göra än det den gör och gör det den gör utan att ens ha möjlighet att värdera - och så långt är den oskyldig.
Skyldig blir den först då den utger sina barn som offerlamm och begär dyrkan och underkastelse av sina keldjur - sataniskt!
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?