Valt inlägg:
Jan - Ja den frågan kan man ställa - och svaret är då att hämta i en annan fråga - är det någon skillnad på gudarna? Den gammaltestamentligas bedrifter i allt från skapelsen över utdrivandet av Satanael ur ärkeängl askaranöver till syndafloden och så den slutliga nedstigningen genom jungfrufödsel - och den gud som gud Jesus beskrev som den port genom ingen kommer annat än med dennes medgivande - huvudmantrat för denna ynnest är då att erkänna sin synd, detta syndmotiv som går igen genom hela den judisktkristna gudskonstruktionen.
Nu är det så att jag inte går till anfall mot någon Gud, men det jag vänder mej emot är den gudskonstruktion som även Jesus vara affekterad av och som förföljt människan sedan långt före avelsen av denne Nasare vars biologiska far troligen var en Romersk legoknekt som tog Maria med våld - den psykos som därmed drabbade henne är den amsaga som Jesus blev så illa tvungen att växa upp med, och resten känner vi till.
Tro inte att det är jag som konstruerat denna gudsbild som omnämns i bibelns båda hälfter, nej den får man fram om man läser innantill i bibeln. Det jag menar är att en verklig gud värd att vara gud inte skulle missbruka sin skapelses kärlek på det sätt som beskrivs i de BÅDA testamentena och övriga berättelser innanför de pärmarna.
Och något karikerande behövs heller inte - den biten sköter de religiösa så bra själva i allt från påven till pingst- och maranata-församlingarna. Och vem har inte stött på ett gehovas vittne någon gång - det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta i det fallet.
Till den stund en gud träder in i den värld vi bevistar och talar till oss så att vi begriper, är med oss i vårt liv, undervisar oss och hjälper oss att inte förgripa oss på den kärlekens möjlighet som livet skulle kunna vara det groende fröet till så tolkar jag livet och tillvaron på följande vis - Allt som är är därför att det i det totala existerar en egenskap som gör så att allt som är möjligt är möjligt. Denna egenskap är neutral och värderar till synes inte de genom sitt möjliggörande det möjliggjorda som antingen ont eller gott så som människor gör - denna egenskap är bara och endast möjliggörandet av allt som kan möjliggöras.
Livet som är ett resultat av detta möjliggörande vill i grunden bara en fortsättning - om det i livet uppstår en vilja att ge det en särskild mening utöver viljan att inte dö så står det livet fritt att skapa sej den. För den möjliggörande kraften är det egalt då den bara möjliggör tillblivandets förändring eller undergångens utplåning kvittar allt möjliggörs oavsett konsekvens då alla konsekvenser är möjliggörandets nästa steg.
Vi och allt annat är konsekvensen av det skedda - vill vi något och önskar förverkliga det så måste det vara inom det möjligas gräns - vill vi ge liv åt kärleken är det därför hög tid att lära oss älska.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?