Valt inlägg:
Jan Brunnegård #11
Försök att adressera dina inlägg - för folk som bara läser ett enstaka inlägg blir dina hängande i ingenting utan närmare sammanhang - risken för Ulleråker kommer då närmare då man ju förväntar sej att debattörerna oavsett övrig status försöker hålla sej lite inom trådens ramar.
Fast jag ska väl inte kasta sten i glashus, men gör det ändå. Din berättelse påminner mej om då jag bevittnat ett gripand som två poliser gjorde en natt då jag var på hemväg från en kurs jag hållit.
Jag anmälde mej direkt som vittne till händelsen som dom mycket väl visste inte hade något egentligt fog, men dom ville hem till stationen och tog ett par harmlösa alibi för att få anledning.
Jag fick inte åka med i den taxi dom använde för transporten, men fick uppgiften till vilken station dom förde sitt byte.
Då jag stegade in på stationen ignorerades jag fullständigt - de poliser som fanns där var plötsligt så helt nerlusade med jobb att dom vägrade att se mej.
Vid flera tillfällen undvek dom mej på så klart genomskinliga vis att jag mycket väl förstod att dom förvarnats om min ankomst och att jag inte var välkommen.
Slutligen bad jag om en anmälningsblankett som jag föreställde mej mycket väl kunna fylla i på egen hand. Fast då hade dessa uniformerade lagens väktare hunnit tänka ut en strategi och konsoliderat sina ställningar.
Min begäran om denna anmälningsblankett utlöste en febril aktivitet på denna polisstation - ett flertal dörrar öppnades och ut välde poliser i mängd och gick till anfall direkt.
Jag sjönk ner på golvet och knöt samman armar och ben i beprövad pacifistisk ickevåldstaktik och blev på så vis inget hot - endast ett besvärande kolli som dessa stackars uniformsbärare ytterligare fick bära på.
Och det gjorde dom - som galna myror slet dom och drog åt alla håll och precis som myror ofta lyckas med sina ansträngningar fast det inte ser så effektivt ut så lyckades poliserna lyfta mej från golvet där jag satt och släpa mej mot dörren som denna stretande samling idoga poliser inte var bred nog att släppa igenom.
Dom försökte på tvären, längden och höjden men kom inte igenom.
Vid det laget hade jag börjat se lite humor i galenskapen som jag liksom fick tillfälle att studera från händelsens centrum.
Men jag fick där från min upphöjda position bevittna att även bryderier också kan vara upptäckternas moder då en av myrpoliserna kom på att haka upp även andra halvan av dörren.
Det uppstod en omedelbar lättnad i flocken som nu med förenade krafter kastade mej nedför den trapp som ledde till gatan.
Ja,,, jag lyckade få ut en hand och gripa räcket och landa på fötter, men skull ha kunnat tumla ner och bryta nacken - polisiär galenskap är inte att leka med,,, och någon anmälan blev det inte.
Ganska omtumlad tog jag mej hem med ytterligare en belastande misstro mot det vi kallar ordningsmakt - en självsvåldig samling självhävdande stackare som i många fall skulle må bättre av en period på Ulleråker - eller som åtminstone samhället skulle må bättre av att slippa ha på gator och torg.
Jag upplevde händelsen som om jag vore en i ett samstämt
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?