Valt inlägg:
Hej och hå - nu börjar diskussionen möjligen närma sej spåret igen - jag kanske får lov att putta tillbaka vagnarna den sista biten så dom inte sliddrar iväg till Kivik eller någon annan luguber marknadsplats.
Mitt möte med Ma var ju som jag nämnde i mitt första inlägg i samband med en konstutställning med en uppgift för konsten som något annat än en säljbar produkt, dekoration eller investeringsobjekt. Utställningen hette "Sex inte bara sex" och visades på galleri "Exponera" på Skeppsbron i Stockholm.
En av utställningens uppgifter var att föra besökaren bakom sexets yta som liksom konsten i mångt och mycket kommit att bli synonymt med produkter, varor och tjänster.
Bra sex betraktas närmast som en mekanisk rättighet både inom och utom äktenskapen av alla de slag, men verkligheten är ofta inte sådan. Liksom att äktenskapet tidigare förutsatts vara ett naturligt steg i utvecklingen från vaggan till graven har även arbete/anställning fått tycke av den naturgivna roll varpå samhällets grunder vilar.
Nu vet vi ju att det i denna absurda värld inte finns arbete åt alla samtidigt som det finns mer än någonsin med arbete som inte blir gjort fast det så uppenbarligen borde - tänker på effektiviseringshysterier av allehanda slag av monetära kostnadsskäl där färre ska hinna mer och jobbar sej sjuka för att det i slutände inte går att pressa människan till vad som helst.
Samma sak gäller för äktenskapet oavsett om det är ett kontrakt med kyrkan eller en partner - finns inte någon ömsesidig respekt, förståelse och kärlek är det kört.
En del konstellationer håller längre än andra trotts det helvete det innebär att ständigt bli nedtryckt i skorna och aldrig få det erkännande vi som människor faktiskt behöver. En dag ger vi upp då vi inser att det lidande vi tvingas betala inte ger det resultat vi hopas på - vi måste inse att vissa strukturer inte går att ändra med mindre än att priset är för högt.
Uppenbarligen var det så i Mas fall i sitt äktenskap med kyrkan, uppenbarligen är det så i många parrelationers fall även bland oss vanliga dödliga - verkligheten når aldrig upp till våra förväntningar på våra partner.
Man kan då undra om det är våra förväntningar som är för högt eller fel ställda - eller om våra partnerval varit undermåliga - eller om respektive marknadsföring varit falsk? Enkelt uttryckt - det har lovats mer än vad det kunnat hållas.
I våra vanliga relationer spelar så mycket in som så småningom visar sej ställa till problem ingen kunde ha någon aning om, men i kyrkans fall som ju bygger hela sin existens på diverse högst osannolika trosdekret samt en historiskt etablerad maktordning och hierarki som sorterat in en rad både fysiska och psykiska eunucker på toppositionerna är slitningar och rullande huvuden inte annat att vänta. Att i denna konservativa och könsfientliga grundkontext verka som frisk och nyfiken människa med ett öppet sinne för alla livets eventualiteter måste ses som dömt att misslyckas från början. Fria människor och människor med vidare vyer än religiöst konstruerad dogmatik torde gör bäst att inte sätta sin fot i någon kyrka och hålla sej borta från andra religiöst begränsade trossamfund så gott det låter sej göra - bara så kan dom bevara lite av sin frihet.
Min förhoppning är att människan så småningom ska väckas ur sin törnrosasömn - vi har stuckit våra fingrar blodiga, inte bara på korset utan på allehanda maktadministrerade religiöst dumhetsbejakande konstruktioner - är det inte dags att låta dessa självdö?
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?