Valt inlägg:
Tackar för detta klipp ur vardagen i en landsorts by som låtit tala om sej både i litteraturen och politiken.
Du känner förmodligen din fru bättre än vad jag gör, men tyckte nog ändå att det var lite fegt att lämna henne i sticket så där med en främmande toka som ju kunde har hittat på vad som helst medan du var nere och tittade på ån - för någon fisk blev det vad jag förstår inte heller - rykten lägger man ju som bekant inte i pannan och lika bra det då insjöfisk inte ska vara lämpad som foder åt gravida eller kvinnor - möjligen kunde denne gäst ha kunnat tolkas som en direkt varning om du förhört dej om hennes matvanor - ganska mycket bölder och andra otrevligheter förekommer just på gamla hongäddor som simmat omkring i landsbygdens lakvatten där bekämpningsmedel och övergödning tycks få dom att tappa huvudet helt och vara på hugget för jämnan.
Din berättelse besannar i alla fall en av bondepraktikans fria sentenser "I de lugnaste vattnen går de fulaste fiskarna".
En annan erfarenhet faller också på plats i historien och är värd att notera - tomatrött är en oemotståndligt utlösande faktor för huggreflexen även hos mätta gäddor.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?