Valt inlägg:
Astrid Lindgren har skrivit "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."
Barn har en otrolig förmåga att ta på sig ansvar. När föräldrar skiljer sig känner barnet sig ansvarig och försöker förhålla sig så bra det bara kan till situationen. Ibland kan de till och med välja den mindre bra föräldern i strider för att de känner att den föräldern mer behöver deras stöd. När föräldrarna bråkar kan barn ta på sig ansvaret att försöka lösa konflikten. När barnet själv har det tungt kan det välja att inte berätta något för att inte tynga föräldrarna. Jag har när jag växte upp sett ett barn bli så otroligt illa behandlad. Föräldrarna behandlade honom som skit medan brodern behandlades som en prins. Detta barn växte upp och gjorde grova brott. Föräldrarna gick ut offentligt och avskydde sin son, hånade honom. Men när sonen fick frågor om sin uppväxt valde han att inte berätta. Han berättade inte om när han fick stå utomhus i sträng kyla medan alla andra satt inomhus. Eller när han blev slagen för något som han inte gjort. Han valde att skydda sina föräldrar.
Eftersom familjer bygger på relationer mellan olika människor tror jag att varje barn kan ha sin egen bild av uppväxten. Beroende på vilken roll de har haft, vilken personlighet det har, vart i syskonskaran de är, när i utvecklingen olika större händelser har inträffat, hur de har blivit bemött av sina föräldrar osv.
Det du beskriver Sunny är ett exempel på när barnet inte har något som helst ansvar för relationen. Den vuxne har allt ansvar.
Att växa upp i en familj där endast ett av fyra barn blir älskat är verkligen ingen härlig start på livet. Alla barn borde ha rätt att få känna sig ovillkorligt älskade.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?