Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Jag tog mig nu tid att skapa ett konto istället för att göra snabba anonyma svar som mamia. Jag vill börja med att jag inte vill att föräldrar ska ta slut på sig, det är just därför jag ägnar mitt liv åt att stödja föräldrar och göra deras liv lättare. En av det största hindren för föräldrar att få en hållbar relation med sina barn är precis som Jan-Olof skrev: "Ett samhälle som kräver Jobba på-- jobba på, kasta in barnen på förskolan vid ett års ålder, kom hem som utbränd och sätt barnen framför TV som fostrar barnen i samhällets anda och tro att man då älskar sina barn..." Jag vill också vara tydlig med att jag tror på barnens förmåga att ta ansvar. När vi bygger relationer med grund i ömsesidig respekt kommer barnen att ta både personligt som socialt ansvar. Och detta gör de utan att vi behöver tvinga dem med varken belöningar eller borttagande av förmåner. Människor i allmänhet vill varandra väl. När vi känner oss respekterade är det lätt att respektera andra. Jesper Juul skrev några saker som fick mig att vakna upp när jag började min föräldraresa för över 20 år sedan. Det finns inga trotsiga barn, bara trotsiga föräldrar. Jag avfärdade detta och tyckte att jag minsann hade ett ovanligt trotsigt barn. När jag sedan läste vidare skrev han: Om du möter barnets självständighetsprocesshan namn på trotsåldern på ett konstruktivt sätt får du uppleva en fantastisk tonårstid med ditt barn. Det här blev startskottet för min utveckling som förälder. Den ryggsäck jag hade med mig gick att göra om. När jag öppnade mig för att utvecklas blev föräldraskapet otroligt roligt och givande. De två barnen som jag hade och som räckte mer än väl vid den tidpunkten blev så småningom tre stycken till. Jag är så tacksam över att jag tog mod till mig och valde att utveckla mig som förälder. Det har gett mig så mycket tillbaka. Ett citat av Jesper Juul. "Det finns bara en ambition som är viktig för föräldrarna, och det är att lära känna sitt eget barn så bra som möjligt." När det gäller Felicia, vill jag uppmärksamma er på att hon var barn nummer tre. De tre som har berättat om en kärleksfull uppväxt är de tre yngsta. Att vara förälder är en ständig utveckling och för mig är det inget konstigt att barn med sådan ålderskillnad och med olika ansvar upplever barndomen olika. När jag och min man valde fler barn än två bestämde vi oss också för att de äldre inte skulle vara extra föräldrar. De hade inte valt att ha fler syskon och de var barn som skulle få vara barn.

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?