Valt inlägg:
Ingela: Jag är inte bitter gentemot dem jag älskar.Plastpapppor har jag inga men vi har ett gäng "barn" som kommit att flytta in hos oss genom åren o i brist på bättre ord kallar vi dem för "plastbarnen" eftersom de blivit kvar i vår familj sedan de kom.Den äldste närmar sig 50 så de är ju inga barn egentligenDe har kommit ifrån liknande barndommar som min egen:den äldste kom ifrån ett finskt barnhem o nästa dotter kom ifrån en ensam mamma som placerade henne på spädbarnshem här hemma.Jag älskar dem alla helt villkårslöst liksom de biologiska.Trots detta orkar inte alla: en son tog sitt liv för några år sedan.Äldsta flickan däremot doktorerade o forskar om klimatförändringen.En sak har de flesta oönskade barn gemensamt:de har inte velat ha barn.Eller oxå gör de som en syster till mig o som jag själv:försöker få så många barn som helst förmodligen kompensation? Men folk gör livet lite för märkvärdigt tycker jag nog? Vi är här en nanosekund o vad betyder det i universum? jag tror inte att just jag är oersättlig.Fast Shakespeare säger det bättre i Macbeth:forts
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?