Valt inlägg:
Själv är jag uppvuxen i en miljö där man inte fick visa känslor.. men som tur var lärde jag mig tidigt, att försvinna in i min egen värld, där människorna var snälla. ingen aga, inga hårda ord, det bästa av allt man fick äta sig mätt..jag lärde mig som femåring att läsa och skriva och tillsammans med min fantasivärld, som ingen utom jag själv visste någonting om, kunde jag efter bestraffningar eller slagsmål med någon av gårdens många barn, dra mig tillbaka in i fantasins trygghet.. jag var ett protesterande barn som inte kunde förstå, varför? flickor inte fick slåss, som pojkarna fick göra..men jag slogs många gånger för mitt liv, min integritet, och var ofta blåslagen när jag kom hem från skolan..Jag vet att alla barn behöver kärlek från sina närstående, oberoende av olika slags handikapp de kan ha drabbats av! ILS/
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?