Valt inlägg:
#11: Det där låter som det gamla "ta dig i kragen", "lyft dig i håret" pratet. Som om det gick. Att utgå från sig själv när man pratar om allvarliga psykiska diagnoser är aningslöst, för att inte säga dumt. Många kan säga att "jag mår dåligt men jag jobbar ändå" men då vet de inte riktigt hur det är att må verkligt dåligt. Det finns grad-skillnader i måendet. När du är djupt deprimerad, paranoid, djupt ångestfull, har svårt att skilja inre- från yttre verklighet som om du skulle fortsätta drömma fast du är vaken och inte kan avgöra vad som är dröm och inte,alltså gränspsykotiska tillstånd, då KAN du inte sköta ett jobb. Då vädjar dina arbetskamrater att du bör gå hem för du hindrar dem att utföra sitt jobb. Därför att du kräver deras förståelse och stöd när de har fullt upp med att arbeta.Ditt inre kaos svämmar över och engagerar alla och det kan verkligen bli helt omöjligt där du och de måste kunna sköta vissa arbetsuppgifter. Dina arbetskamrater kan inte vara dina vårdare eller terapeuter, helt enkelt.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?