Rapportera inlägg

Valt inlägg:

Kanske är det så att det mera grundläggande problemet är ett annat. Nämligen frågan om hur det skall vara möjligt för "vanligt folk" att arbeta politiskt utan att därmed riskera sin nuvarande eller framtida försörjning. // Lite förenklat så finns det ju två slags politiker. Dels de som har som yrke att vara politiker, dels de som under mera begränsade perioder har politiska uppdrag. Den första gruppen har både hängslen och svångrem i ekonomiskt avseende och är alltid väl betalda. Hur man skall se på denna politiska nomenklatura, är en särskild diskussion. Den andra gruppen, som ju är helt dominerande storleksmässigt, har ständiga problem med att kombinera sitt politiska arbete med sin försörjning. Och därutöver med sin motivation, eftersom eftersom de mest fungerar som röstboskap i sina partier åt den första gruppen. // Dessa frågor diskuteras ofta inom alla politiska partier och är inte en "höger/vänster"- fråga. De som har störst ambitioner strävar därför efter att få tillhöra den första gruppen, men kanske inte får tillhöra den så länge, men tillräckligt länge för att tappa kontakten med sitt tidigare yrke/arbetsliv, vilket leder till att man "dagtingar med sitt samvete" och klamrar sig fast vid den försörjning som politiken ger. Är det inte denna tredje grupp som egentligen är mest intressant, då dess "problem" motverkar politisk förnyelse? // Man kan tycka att SR/Ekot i detta fall valt sensationsjournalistiken före en seriös behandling av politikens villkor. // Men samtidigt hade jag ju inte skrivit detta, utan denna diskussion och det är väl bara att erkänna att jag gick på min "magkänsla" när jag oförbehållsamt ställde upp på Carl-Olofs ilska : För Dag tingar inte med sitt samvete ...

Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?