Valt inlägg:
#105
Ur wikipedia: "Men vanligen avses gasbetong då man talar om lättbetong, lättballastbetong benämns vanligen just lättballastbetong." Det är så även jag använder dessa beteckningar.
Den lättballastbetong som användes i Tvillingtornen var av densitet 1,9 ton/m3 inte 1,5 ton/m3 som felaktigt uppges på flera ställen . Det är NIST som anger 1,9 när de specar sin uppbyggnad av ett provgolv för vämetest. 8 av våningarna var till för maskineri, underhåll mm och där var golven tjockare samt av standardbetong 2,4 ton/m3.
Jag har idag diskuterat dina siffror med en expert på sten och betongkrossar på Sandvik/Svedala, vilka tillverkar sådana. Åter bekräftas att det som gäller är minst 1 kWh för att krossa ner till fraktioner 0-20 mm.
Att pulverisera 0,1 - 0,01 mm med vanlig krossutrustning går helt enkelt inte.
Som jag tidigare nämnt är Bazant tydligen en superteoretiker. En sådan kan göra sig väl i laboratoriemiljö. Men när det kommer till Tvillingtornen måste det vara vardaglig praktik som gäller. Att "raset" sker i ett spektakulärt sammanhang bryr sig knappast betongen om där den ligger fixerad mellan formplåt och golvmatta med två täta armeringsmattor inom sig. Till detta kommer att varje golvplan har 90 cm trossbotten under sig - fackverkskonstruktion av stålrör - som måste deformeras innan golvplattorna slår ihop. Det går inte att se dessa deformationszoner som försumbara.
För att komma ner till siffror för energiåtgång som endast är sju tusendelar av de praktiskt möjliga, så måste Bazant har räknat på ett specialfall, alltså på något teoretiskt sätt att bryta upp bindningarna i betong, ett sätt som praktiker inte känner eller kan använda.
Jag ser att du räknar på att varje torn innehöll 50.000 ton betong. Det var minst 100.000 ton betong i dem. En del anger fler hundra tusen ton per torn men det tycker jag verkar orimligt med hänsyn till golvytor och valvens tjocklek.
Det var minst 50.000 ton som pulveriserades beräknat på Bazants uppskattning "67 of the mass of all slabs". Övriga 50.000 ton betong bröts upp till större fraktioner som hamnade i och nära tornens respektive bas.
Anomalierna kvarstår. Alldeles för lite energi och ingen förklaring på hur de mekaniskt gick till att till och med krossa sandkornen i betongen till pulver. En impactkrossare där vingarna har ca 50 m/s då de träffar betongkrosset kan inte göra pulver, annat än som ett besvärande spill som blir i vägen och dämpar vidare krossning. I dessa krossar är det betongbitar som träffas hundratals gånger med full kraft.
Det vore intressant att höra vad de som håller på med krossning i USA har för uppfattning om energiåtgång och pulverisering av betong.
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?