Valt inlägg:
#8: Tack Pia! Ja, att man ser det lilla i det stora och tvärtom ville jag få fram. Men jag måste erkänna att jag förskönade det hela även om det var en sannsaga. Mobbningen fortsatte även då vi flyttade tillbaka till Stockholm, men i mindre skala. Jag blev kanske tuffare och lärde mig stå emot hårdare? Men även om jag inte har glömt allt har jag förlåtit allt. Inget som håller mig sömnlös om nätterna. Men kanske det är så för en del mobbare. Träffade för några år sedan en gammal klasskamrat som bad om ursäkt för att han deltagit i mobbing mot mig. Han verkade väldigt bekymrad ... Han verkade plötsligt förstå allting, till skillnad mot dina förra klasskamrater. Livet har nog lärt mig att det för sinnesfridens skull är bäst att förlåta och gå vidare i livet. :
Ett meddelande kommer att skickas till ansvarig som besultar om inlägget skall tas bort, av vilken anledning vill du rapportera det här inlägget?